Själv har jag i tidigare inlägg argumenterat mot fartkamerorna. Systemet är ur ergonomisk synpunkt felaktigt. Förarens uppmärksamhet koncentreras till hastighetsmätaren i stället för till trafiken, vilket ger ökad olycksrisk. Trafiken blir ryckigare genom att folk bromsar in vid varningstavlorna. Detta kallar de bägge författarna för fiffelkultur. Jag tycker det handlar enbart om sund självbevarelsedrift. Ingen vill väl utsätta sig för risken att få böta flera tusen kronor bara för att man fastnat på en kamerabild.
Statistik visar att bort emot hälften av dödsolyckorna i trafiken orsakas av tunga fordon som lastbilar och bussar. De som dödas är mest fotgängare och folk på tvåhjulingar, cyklar och mopeder. På väg 34 finns det inte plats för cyklister, men vägen har såvitt jag vet aldrig breddats för att bereda plats för dem. Det enda arbete jag kommer ihåg är när man för några år sedan bytte de runda reflexstolparna av plast mot trekantiga. EU hade bestämt att reflexstolpar ska vara trekantiga. Då fanns det pengar. Jakten på personbilar är sakligt felaktig men politiskt korrekt!
Vimmerby Tidning har tidigare påvisat att den trafikskadestatistik som låg till grund för de sexton (var det väl?) kamerorna mellan Målilla och Gullringen var grovt felaktig. Det är alltså inom byråkratin som fiffelkulturen florerar.
Det finns även sociala invändningar mot kamerasystemet. Ett indraget körkort betyder inte så mycket om man bor i Stockholm. Om man bor i glesbygden är man på ett helt annat sätt beroende av bilen.
Slutligen talar författarna om behovet av en humanistisk trafikkultur. Vi hade en sådan tidigare här i landet. För tio år sedan åkte jag buss till Piteå för att hämta en begagnad bil som min son hade köpt åt mig. På hemvägen någonstans längs E4 tändes en ljustavla med texten "Du kör för fort". Att upplysa är humanism. Kameraövervakning kopplad till hänsyslös bestraffning är motsatsen.
Paul
Felaktigt tänkt om fartkameror
I Vimmerby Tidning den 30 juli finns en artikel av docent Jörgen Lundälv och universitetsadjunkt Per-Olov Larsson om fartkamerorna. När jag debatterar i pressen brukar jag börja med att lyfta fram det som är rätt och riktigt i det som skrivs för att ha en plattform att skapa samförstånd ifrån. Detta är svårt när det gäller den här artikeln därför att det nästan inte finns några fakta eller underbyggda ståndpunkter utan mest bara ståndpunkter utan argumentation. De bägge herrarna tycker att kamerorna är bra men vi får inte veta varför de är bra.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.