Många barnfamiljer har svårt att täcka de mest grundläggande utgifterna såsom hyra, mat, glasögon, mediciner och kläder. I Vimmerby finns det människor som får matkuponger från kyrkan för pengar till mat.
När Rädda Barnen gör undersökningar om relativ fattigdom och menar att 242 000 barn i Sverige lever i barnfattigdom utgår man från föräldrarnas inkomster enligt SCB: s mått på skälig levnadsstandard samt förekomst av försörjningsstöd (socialbidrag) utifrån officiell statistik. 13 procent av landets barn lever i barnfattigdom, men skillnaderna är stora mellan olika grupper och kommuner.
De barnfamiljer som lever i relativ fattigdom har alltså lägre inkomster än vad som är skäligt för att kunna klara nödvändiga utgifter. Här handlar det inte om smartphones, tv-spel, märkeskläder eller dyra semesterresor.
Att "von oben" fördumma och förslöa de fattiga har gjorts under århundraden, och har under historiens lopp varit ett sätt att legitimera klassförtrycket.
Men det är mycket enklare att hävda att fattigdom är humbug och familjer lever fett på sina bidrag och köper den senaste, dyraste mobiltelefonen till sina barn. Det leder också till att man stigmatiserar dem som är det svårt. De är slöa och lata som jagas med blåslampa till ett arbetsläger.
Samtidigt anklagar man socialdemokraterna för att utnyttja denna fråga för partipolitiska syften. Snacka om att kasta sten i ett glashus. Moderaterna gör i så fall det själva för att få det att passa i den Thatcherism man för.
Den slutliga frågan blir: Hur fattig måste man bli för att bli tagen på allvar?
K-Å Larsson
Finns visst barnfattigdom i Vimmerby
I kommunfullmäktige i Vimmerby hävdar moderaten Leif Carlson att det inte finns någon barnfattigdom och de flesta barn har fått det bättre. Detta stämmer inte.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.