Är det inte så att vi omgående måste se upp med hur vi styr och ställer i vårt eget land.
Inom vår region är i dagarna exempelvis Hultsfred/Vimmerby flygplats på tapeten. I slutet av maj månad skall fullmäktige i de båda ägarkommunerna Hultsfred två tredjedelar och Vimmerby en tredjedel besluta om ett borgensåtagande för inköp och montering av flygplatsbelysning vid landningsbanan. Nya säkerhetsregler kräver en upprustning av belysningen.
En inte helt enig kommunstyrelse i Hultsfred säger ja till borgen. Kommunstyrelsen i Vimmerby säger nej. Det är endast kommunalrådet i Vimmerby som bejakar borgen till flygplatsen.
I den offentliga debatten, inte minst i Vimmerby Tidning, framkommer att förespråkarna för borgen till flygplatsen i huvudsak argumenterar utifrån socialpolitiska bevekelsegrunder.
Om flygplatsen avvecklas går hundratals arbetstillfällen till spillo, heter det i jasidans retorik. Nejsidan finner emellertid att flygplatsen och flyget är lyxkonsumtion som inte kommer vanligt folk till del.
För en progressiv samhällsarbetare, som i grunden känner starkt för sin gamla hemkommun Hultsfred, är frågan om kommunal borgen för inköp och montering av aktuell flygplatsbelysning ingen självklarhet. Det må tillåtas undertecknad att notera att då jag, som Dagens Nyheter skrev på sin förstasida, som landets yngsta personalvårdskonsulent vid garnisonen i Umeå, tillträdde befattningen ifråga gick jag ombord på en skramlig DC 3:a på flygplatsen i Hultsfred för transport till vidare öden. Tala om nostalgi.
Enligt min mening kunde det vara rationellt att lyfta bort ärendet om flygplatsens vara eller inte vara på grund av finansieringen av kompletterande belysning vid landningsbanan från det kommunala arbetsbordet.
Det ligger mycket i chefredaktören Bengt Ingemarssons idé om att ett hundratal företagare i regionen tillfrågades om flygplatsens betydelse med tillägget att efterhöra företagens vilja att borga för belysningen vid flygplatsen.
I den mån regionens näringsliv gavs tillfälle att bli delaktiga i flygplatsens modernisering och kvarblivande i Hultsfred/Vimmerby kunde saken fortsättningsvis hanteras som en produktiv näringslivsfråga och inte uteslutande som en socialpolitisk angelägenhet.
Alla vill vi ha vår flygplats kvar. Frågan är bara hur finansieringen skall hanteras?
Helge Cardmo
Flygplatsen i Hultsfred och konstgjorda arbetstillfällen
Det svenska samhället, enkannerligen vi skattebetalare, finansierar idag alldeles för många konstgjorda arbetstillfällen. Med sådana arbetstillfällen avses här personer som är sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder: omskolning, arbetsträning, utredningsverksamhet och därtill en rad rena bidragsformer till personer som saknar arbete. Detta är exempel på en utbredd socialpolitik som kostar samhället skjortan.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.