Vid tiden då jag började gå på bio spelades filmer upp i akter. Det var under stumfilmens tid och spelmännen gick upp bakom bioduken, satt där och spelade under hela filmen. Detta om detta från gamla tider.
Starebos häck
En tidigare krönika slutade med David i Starebos häck, från den här tiden när Stahres trädgård gick ända upp till charkuteriaffären vid Alfredsberg.
Där har alltså stora förändringar skett. På det här området mellan Rosenborg och Alfredsberg fanns då stall till böndernas hästar, när det skulle handlas, här fanns snickerifabrik och kemikalieaffär, som senare flyttades till Haralds nybyggda fastighet, som också sedan länge är borta. Där Järnvillan nu finns stod långt tidigare en smedja, som senare flyttades till sandgropen. Efter smedjan var där cykelverkstad.
Numera är gropen fylld som parkeringsplats till kyrkogården. När vi nu nämner gropen så hade vi ytterligare en stor sandgrop, nämligen där Bananen byggdes.
Vi frågar då oss när de här groparna kom till och ett antagande kan vara att det skedde samtidigt med järnvägens anläggning.
Skon vid bron
Genomfartsleden måste höjas där spåret drog fram till det som numera benämns som ”Skon vid bron”. Sandströms hade sin skoaffär där och dessutom en stor skomakarverkstad, där också en del av Grönedegatans skomakare arbetade, bland dem Karl-Johan Holmström och Hjalmar Liljedahl.
I Grönedegatan kunde vi räkna in minst sju skomakare. Nu är de avfärdade, man lagar inte sina skor, man köper nytt. De gamla klagade likt Emil i Lönnebergas far, ”köpe och köpe”, vilket förargade honom.
Men för att återgå till David och hans deltagande i gamla brandkåren, så var faktiskt bror Nils och jag deltagare där. Vi var nämligen brandblåsare.
Spruthusporten
På spruthusporten fanns ett glasskåp som innehöll en trumpet. Vid eldsvåda skulle vi slå sönder glaset och blåsa brandlarm.
Där inne stod de stora trätunnorna på två hjul och skacklar, som hästarna skulle dra till ån för vattenpåfyllning och vidare till vatten brandplatsen.
Men väl där kunde de mötas av en askhög. Om spruthuset stått kvar hade det utgjort ett fint museum om brandkårens verksamhet på den tiden. Spruthusets dörr var också Lång-Karl-Oskars affischtavla. Detta vara spruthus nr 1, det andra stod vid uppsidan av Gamla Torget, men drabbades av samma öde som Grönedegatans. När rivningsraseriet började avta på andra platser, blev det nu, som vi kan bedöma, våldsamt i Kisa med starten på vår kulturklenod, Hjortens Teater och biograf. Detta fatal handlande fortsatte sedan på gamla hus upp till Ekäng.
Skvallertorget
Förändringarnas tider var inledda när torget kringbyggdes och centrum flyttade från Skvallertorget till Nya Torget. Kisa bollklubb tränade inte längre fotboll på torget under våren och torghandeln hade förändrats från karamellkäringar, krukmakare och pälshandlarnas försäljning på Kisa möte.
Bodarna vid torget, där kött och fläsk såldes var också borta. Jag hade varit från Kisa över ett år som Ulla Billquists ”Min soldat någonstans i Sverige”.
När jag kom hem var allt annorlunda än när jag blev militär 1939 med förflyttning till Gotland och där fick jag uppleva andra världskrigets utbrott.