Flertal människor har inte en aning om ens vad skillnaden är mellan landsbygd och glesbygd. Att Sverige som nation, per definition är landsbygd, är nog inte många som känner till.
Visst finns det mindre, medelstora och större tätorter men faktiskt bara tre vekliga storstäder: Stockholm, Göteborg och Malmö. Övriga tätorter, belägna på landsbygden, går naturligtvis helt klart att förena med intressena utanför dessa och som mer eller mindre är belägna i glesbygd.
Fokus för organisationen "Hela Sverige skall leva", har under en alltför lång tid legat på att bevara det som bevaras kan och man har undvikit nytänk och utvecklingsfrågorna i allför stor utsträckning och än dessvärre inom de politiska organisationerna, har man i flertal frågor intagit en politisk attityd mer liknande ett "bakåtsträvande" än ett "framåtsträvande".
Pendling med bil, bostad och arbete, mellan orterna inom vår kommun och grannkommuner har blivit allt större och viktigare under senare år, sedan får vän av ordning och miljöperspektiv ha vilken uppfattning den vill, så ser verkligenheten ut. Kommunikationerna inom vår kommun och mellan olika tätorter blir alltså än mycket viktigare om nu hela vår kommun skall leva?
Att tro något annat är detsamma som självmord. Att prisa förläggning av serviceutbud i en av tätorterna och på bekostnad av samma service i andra belägna tätorter i vår kommun är också ett självmordsdrag. Min "trippmätare" i bilen visar exakt samma avstånd mellan punkten A till B som från B till A - men det har många inte insett. Att centralisera näringar och servicegrenar till en och samma tätort betyder ofta överetablering av verksamheter av samma slag - leder inte till något positivt utan istället negativt - inte bara för den tätorten dit flytten har gått utan än i större utsträckning för den orten från vilken flytten har skett - någon vinnvinn-historia är det inte tal om.
Varför är landsbygdspolitik svårare att hantera än övrig politik? Beror det på ekonomisk maktförskjutning från land till stad? Beror det kanske helt enkelt bara på ointresse?
Eller beror det på, att idag finns det för många "kaptener" och "styrmän" eller rent ut sagt för många "småpåvar" på båten, där rorsmän saknas - ja om så är fallet, då förstår vi att båten inte går åt samma håll, definitivt inte åt rätt håll, kanske rentav bara snurrar runt för att sedan kantra.
Finns det hopp? Säkerligen, i annat fall hade jag inte ens tänkt tanken. På 1970-talet fanns det en s.k. "Gröna vågen"-rörelse med unga, oftast välutbildade människor, män som kvinnor som lämnade det "gettoliknande" storstadsliv för att söka lyckan på landet. Flera fann just Småland och vår egen kommun eller någon av våra grannkommuner som tillflyktsort.
Flera finns kvar och är verksamma i våra orter. Nyföretagande och speciellt det som rubriceras som småskalighet måste till varje pris uppmuntras - regelverk i miljö- och hälsovård, för att nämna något, måste ses över - det kan inte vara möjligt, att några av våra aktiva samhällsföreningar, som önskar bedriva sommarcafé eller dylikt skall behöva betala 1000-tals kronor och/eller ens begära tillstånd för en sådan ringa aktivitet. Regler skall finnas men inte i absurdum.
Som liberal betraktar jag den enskilda människan som den högsta auktoriteten, att själv kunna bedöma såväl kvalité som värdet av eget liv. Ingen annan än just du själv kan varken formulera eller avgöra vad som är bra för just ditt eget liv - du är ditt eget sanningsvittne och intet annat.
Börje Helgesson
Länsordförande, Kalmar län (FP)
Förenar starka städer och stark landsbygd
"Stark landsbygd och starka städer - går det att förena?" Ämnet intresserar oss i högsta grad, då vi själva enligt byråkratspråket inte ens bor på landsbygden utan istället på den direkta svenska glesbygden.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.