Insändare: Frihet att också få bete sig oklokt

Flera av dem som nu gick emot kommunstyrelsens förslag, röstade bara någon vecka tidigare för samma förslag i kommunstyrelsen. Det är inte konstigt att förtroendet för politiker blir allt sämre, med ett så uppenbart vingligt och inkonsekvent och obegripligt handlande.
Det saken gäller - nämligen var gränsen ska dras mellan individens frihet och samhällets skyldighet att av olika skäl begränsa denna autonomi - måste nu ordentligt genomlysas.
Vi betackar oss för ännu ett ogenomtänkt förslag. Innan ledamöterna åter ger sig i kast med sitt viktiga arbete för en bättre arbetsmiljö, bör de därför noga tänka igenom sin egen etiska grundsyn vad gäller den viktiga och ömtåliga frihetsfrågan.
Den etiska utgångspunkten bör vara att alla vuxna och beslutskapabla människor har en absolut rätt att fatta beslut i frågor som bara rör dem själva. Endast när detta beslut skadar andra människor, bör samhället kunna inskränka denna frihet. En sådan maxim innebär inte att samhället kan inskränka individens frihet över sina egna beslut bara därför att det finns risk för att andra människor kan komma till skada. Det måste vara uppenbart att så är fallet.
Om kloka politiker kunde enas om en sådan enkel utgångspunkt, skulle mycket vara vunnit. Tyvärr lever vi i en tid då den personliga integriteten försvaras inskränks allt mer. Allt oftare sker detta med hänvisning till att inskränkningarna av vår frihet skulle kunna missbrukas så att andra eventuellt skulle kunna komma till skada. Exemplen är många.
Samhället, företag och myndigheter övervakar oss med hjälp av kameror på allt fler platser.
Man inskränker vår rätt till anonymitet med hänvisning till att friheten att inte bli registrerad skulle kunna innebära skada för andra till följd av terrorism eller annan kriminalitet. På samma grund avlyssnar man våra telefonsamtal och buggar våra hem. Förslaget att förbjuda vuxna, beslutskapabla människor att på sina raster röka en cigarett är en frukt av samma anda och tillkommer med samma typ av argumentering.
Grundargumentet är en falsk vädjan om solidaritet. Vi ska ge upp vår frihet eftersom det eventuellt innebär att andra människor eventuellt slipper ett eventuellt obehag. Det andra argumentet är flockbeteendet. Vi ska finna oss i denna inskränkning av vår frihet eftersom medborgare i andra länder, andra kommuner eller på andra orter har funnit sig i en sådan inskränkning.
Det tredje argumentet är att inskränkningen i vår personliga frihet är så liten att det inte är mycket att bråka om. Dessutom blir frågan genom sin litenhet avideologiserad.
Samhället ska inte lägga sig i på vilket sätt människor väljer att hämta kraft under sin arbetsrast. Så länge ingen annan uppenbart skadas av människans val är detta en fråga för individen själv att ställning till.
Politikerns roll är att företräda invånarna, inte att betrakta dem som varelser som inte förstår sitt eget bästa och som därför behöver politiker till sin hjälp för att fatta beslut. Detta hoppas jag att också politikerna i Vimmerby förstår och stödjer.
Jan Östling
Vänsterpartiet