Vår drivkraft är att förvalta och bli inspirerade av andras kunskaper genom kurser, skogsdagar och exkursioner eller genom egen förkovran. Att förvalta skog är att vilja lämna över något som är bättre till de som tar över. När certifieringen och gröna skogsbruksplaner kom i mitten av 90-talet fick vi skogsbrukare två användbara verktyg för att åstadkomma resultat i skogen och mäta över tid hur vi lyckades.
Det blev ett rejält lyft för miljön.
Därför blir debatten som rasar för och emot skogsbruket och skogsägare så beklämmande. Vi känner inte igen oss i Naturskyddsföreningens kraftiga retorik som medvetet eller inte underkänner allt vad frivillighet och enskilda åtaganden gör för att förbättra mångfalden.
Hur har det blivit så här? Vi är många skogsmänniskor som funnits i föreningen i decennier och sett föreningen som en viktig utpost för att värna naturvärden i Sverige.
Att föreningen tagit strid i olika miljöfrågor har varit både berättigat och nödvändigt. Detta har säkert också merparten av medlemmarna känt sig trygga med. Opinion och debatt har präglats av saklighet och kunskap.
Det som nu har hänt är något helt annat. Plötsligt står föreningen för påhopp utan sans och ibland rena osakligheter. Man undviker dialog, avstår från konstruktiva möten med skogsägare och verkar tro att god naturvård det får man genom att slå dem som handgripligen kan åstadkomma resultat i skogen i huvudet. Man talar sig varm för inskränkningar, för lagregler som om de genomförs skulle förpassa hela skogspolitiken tillbaka till 70- och 80-talets statliga övergrepp på skogsägarna. Hur kan man tänka så fel?
Var finns logiken, omsorgen om skogsbönderna, om människorna som många gånger med små medel försöker bo kvar och utveckla landsbygden.
Visst, alla är inte små markägare, det finns stora till och med stora skogsbolag! Men ingen kan på fullaste allvar påstå att det inte hänt något sedan kalhyggesdebatten på 70-talet. Det finns en insikt om naturvård hos alla markägare, stora som små. Lokalt jobbar markägare och naturvårdare sida vid sida som i östra Vätterbranterna.
Men i Naturskyddsföreningens centrala opinionsbildande görs däremot ingen skillnad, skogsbruket skövlar och förstör, en brutalitet av sällan skådat slag dödar växter och djur. Landskapet förändras och ingenting har hänt de senaste femtio åren.
Kort sagt allt är åt skogen och kan bara staten skydda 10, 20 kanske 30 procent mer skog, räddas arterna från undergång. Vi känner inte igen oss. Var finns människan i föreningens retorik? Strövaren eller skogsbonden spelar ingen roll. Naturskyddsföreningen antog en skogspolicy som gled igenom utan att vi visste. En policy som när man läser den handlar om att inskränka ägandet och brukandet, enskilda initiativ, kort sagt vill man konfiskera människan.
Så här kan det inte fortsätta. Naturskyddsföreningen måste ta sig en funderare.
Vinner vi människors förtroende på att säga nej till dialog och gemensamma åtaganden? Vinner vi landsbygdens och markägarnas respekt och tilltro genom mer lagar och förordningar?
Åstadkommer vi god naturvård genom att staten bestämmer allt? Just nu handlar debatten allt oftare om människors upplevelser och känsla för skog och natur. Vi vill att folket skall komma ut i våra skogar, uppleva skogsbruk och naturvärden i harmoni, träffa skogsägare och se kraften i att enskilda skogsgårdar sköts på olika sätt, men alla med goda ambitioner om miljö, ekonomi och skogsskötsel i symbios. Vi har en fantastisk natur som skapats och skötts av generationer skogsägare och bönder. Där finns plats för alla.
Men lusten och viljan att förvalta och förädla värden har aldrig skapats genom statliga dekret hur välmenande de än är. Det är det som är poängen med skogspolitiken, frihet under ansvar. Det är så man växer.
Inte genom falsk retorik som misskrediterar alla frivilliga insatser som gjorts och görs för skogsmiljön. Vi står upp för naturen och människan men också för frihet och ägande.
Olle Granath, Lönneberga
Hans Karlsson, Trollhättan
Ingvar Nilsson, Lönsboda
Bertil Svensson, Lerum
Frihet under ansvar bäst för naturvården
Vi som skriver detta är medlemmar i Naturskyddsföreningen. Flera är aktiva som förtroendevalda i föreningen, alla har varit intresserade av miljö och natur sedan ungdomsåren och försökt att efter bästa förmåga omsätta skoglig naturvård i praktiken. Vi är också skogsägare och medlemmar i Södra. Det har gjort att vi haft en unik möjlighet att med egen erfarenhet, kunskap och förmåga, sköta skog med en kombination av produktion och miljö, i egen skog eller som förvaltare. Vi tycker att vi kommit en bra bit på väg men givetvis återstår mycket arbete. Vi tycker att det är roligt och stimulerande att äga och bruka skog. Extra spännande och lärorikt blir det att lära ut och visa andra på vad man kan göra med små medel för att bli bättre naturvårdare, till exempel som studiecirkelledare i Skogens vatten.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.