Under hela den tidiga delen av 2000-talet har ett par teser framförts om gymnasiet som sanningar från olika politiska håll:
- Gymnasiet har gott om resurser.
- Marknadsföringen är dålig (senast VT 1 juni 2006)
- Otydlig och oklar ansvarsfördelning politiker/skolledare.
Negativ reflektion: Hur kan ett så resursstarkt gymnasium helt plötsligt få renoveringsbehov på 40-100 miljoner kronor? Enligt min åsikt beror det på att man tidigare har ignorerat skolans propåer.
Positiv reflektion: I bildningsnämndens ordförandes inlägg, som har ifrågasatts som debattartikel, hittar jag inte någon politisk retorik, utan ett faktaunderlag, som vilken partipolitiker eller tjänsteman med kunskap kunde ha skrivit.
Ett exempel på en rak beskrivning som i sig blir en positiv marknadsföring.
Upplysande reflektion: Stat/kommun har ett delat styransvar för skolan. Skolledningen har bådas uppdrag, men på skilda sätt. Individuella val ligger på skolledningens bord att verkställa efter principen att erbjuda alla de kurser som finns i de nationella program som anordnas av kommunen. Estetiska kurser behöver inte ens erbjudas, men om de erbjuds på andra avtalsvillkor, skall detta vara känt vid söktillfället (till exempel på grund av samarbete med Kulturskolan eller annan sponsor). Då den politiska ledningen i efterskott försöker ändra skolledningens lagliga tjänsteutövning borde det kallas "ministerstyre". Om man som i en insändare den 12 juni framställer det som en "kraftmätning mellan tjänstemän och politiker" blir det teater och en absurd sådan.
Slutlig reflektion: Låt Kulturskolan anordna kurserna i Scenisk gestaltning efter ordinarie skoltid 16.00-18.00 en-två dagar i veckan och varför inte ta det något djärva/galna/visionära beslutet att starta upp estetprogrammet. Ovanstående, samt att man redan ordnar kurser i dans, körsång plus samläsning av kärnämnen, gör att ytterligare sponsring av Kulturskolan kunde möjliggöra det hela, trots enbart tre sökande.
Tore Dalin, sjukskriven gymnasiechef
Funderingar om Vimmerby gymnasium
Sitter man på avbytarbänken, på grund av sjukdom, får man inte lägga sig i spelet. Mina synpunkter framför jag inte heller som tjänsteman eller som en anhängare av något politiskt parti, men jag är en kommuninvånare med en hel del erfarenhet av gymnasiet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.