Nu har frågan lyfts på olika plan, bland annat riksdagens socialutskott. Det har visat sig att det inte finns någon samlad bild av hur landstingen sköter hjälpmedelsåtagandet beträffande glasögon. Det skiljer sig kraftigt mellan landstingen vilken hjälp barn får som behöver glasögon.
I Kalmar län får barn ett glasögonbidrag till och med åtta års ålder, eftersom det kan ge bestående skada på synen om man inte får korrektion i tidiga år. Efter åtta år landar hela kostnaden på familjen, trots att synen knappast är bättre, bara det faktum att det inte är skadligt att vara utan synkorrektion.

Men var går gränsen för vad som är ett funktionshinder, som berättigar till hjälpmedel?
Är det inte ett funktionshinder att inte kunna läsa utan att få huvudvärk? Borde inte läsglasögon kunna räknas som hjälpmedel för en tonåring som behöver glasögon för att kunna plugga? Kan det räknas som ett funktionshinder om man måste sitta längst fram i klassrummet för att för att kunna läsa på tavlan utan glasögon? Det är bra att frågan har kommit upp på bordet. Det borde vara en självklar ambition att alla barn som behöver glasögon ska ha tillgång till det. Det ska inte hänga på att familjen har ekonomiska marginaler om ett barn som behöver glasögon ska ha det, även efter åtta års ålder.

Det behövs helt klart en översyn över hur många barn som är berörda och hur ett rättvist system kan utarbetas. Därför ser jag fram emot de utredningar som nu initieras på nationell nivå, som ett underlag för vad som kan och behöver göras.

Elisabeth Lago Nilsson (KD)
Landstingspolitiker