Kommunala fiberinvesteringar var befogade på 1990-talet, inte nu, skriver Holmberg.

Svar: Jo, men de gjordes inte på 1990-talet. Därför gör vi dem nu.

Nu är Telia intresserad av småkommuner, skriver Holmberg.

Svar: Rätt och fel, bara av tätorterna, inte rena landsbygden. Om Holmberg får bestämma så tar Telia tätorterna och lämnar landsbygdens befolkning utan fiber. Holmberg vill då att skattebetalarna ska betala fibern i rena glesbygden medan Telia ska ta den lönsamma delen i tätorten. Det tycker jag är fel. Kommunens befolkning blir förlorare på sikt. Hur många kommuner ångrar inte idag försäljningarna av sina el- och fjärrvärmebolag?

Holmberg kan också fundera på om Telia hade kommit till Vimmerby om inte kommunen beslutat om sin fibersatsning. Holmberg vill att kommunen ska vara medfinansiär av master för mobiltrafik. Nu är det så att utan fiber på landsbygden så finns inga fiber till master heller.

Så om man sammanfattar Holmbergs önskemål: Telia ska få de lönsamma tätorterna, skattebetalarna ska fibrera den olönsamma glesbygden och dessutom hjälpa Telia ekonomiskt att sätta upp master vars mobiltrafik Telia själva tar all intäkt av. Jag delar inte den filosofin eftersom jag som kommuninvånare är förlorare.

Det är fullt möjligt för Telia att fibrera sina master och att öka antalet master när kommunen drar sitt stamnät i alla väderstreck. Om man vill.

Man ska inte glömma att kommunens fiberinvestering, precis som vår elnätsinvestering för snart 100 år sedan, ska betala sig över tid.

Holmberg uttrycker sig "Kommunen sparkade ut en IT-avdelning med deras kompetens" när vi gick in i II-Sam. Svaret är att IT-avdelningen på fem personer samt en rad "IT-kunniga" medarbetare ute i verksamheterna med helt andra yrkesroller, inte hade tillräcklig kompetens. De som är kvar kunde både tillföra och utveckla sin kompetens på IT-Sam när de flyttat dit. De bor fortfarande i Vimmerby kommun och betalar skatt här. Det är just kompetensbehovet som var skälet till IT-Sams bildande.

Men nätet är en annan sak: ett kommunägt fibernät innebär minskade kostnader, med miljonbelopp, för kommunens verksamheter år efter år i framtiden, och på det nätet erbjuder vi kommuninvånarna att vara med. Andra kommunala stadsnät kan visa upp 30 procent lägre kostnad av stadsnätet än av kommersiella nät.

Det betyder att kommunen kan få avkastning; kommuninvånarna betalar till sig själva på sikt. Ingen kan klaga på hur Vemab skött sitt kommunägda elnät genom åren, ingen kommer heller att klaga på hur kommunen sköter sitt fibernät. Som garanterat blir öppet för alla kommunikationsoperatörer, inte bara för Telia.
Holmberg tar upp Krönsmon: Han påstår att Krönsmon kostar 100 miljoner kronor. Krönsmon - och Östra Ceos tillsammans - kostar netto 60 miljoner kronor plus VA och el på max 17 miljoner kronor samt en tillfartsväg på tre miljoner kronor. Vi hamnar på 80 miljoner kronor för två stora industriområden om tillsammans 250 000 kvm. Budgeterat var 85 miljoner kronor.

När det gäller en planfri tillfartsväg: Holmberg skriver "Varför investerar vi inte i en planfri tillfartsväg". Svaret är att det är Trafikverkets väg, vi kan inte bestämma hur den ska byggas. Nu är det så finurligt ordnat av statsmakterna att man tycker att vägägaren Trafikverket ska bestämma hur det ska se ut och att kommunen där vägen ligger ska betala. Holmberg borde reagera på detta istället för på min person.

Vi slåss med näbbar och klor för att förmå Trafikverket att både skapa den billigaste trafikplatsen, och att ta kostnaderna för sin egen väg. Än är inte sista ordet sagt.

Detta har det skrivits om flera gånger i denna tidning men Holmberg har lyckats undvika samtliga dessa artiklar...

Holmberg tycker att vård, skola och omsorg skulle fått pengarna. På varje företagsbesök jag och tjänstemännen gör försöker företagen framhålla att jobben är grunden till all offentlig omsorg. Finns inte företag och jobb, finns ingen offentlig sektor. Därför är industrimark minst lika viktigt som vård, skola och omsorg. Det är inte antingen eller, för skattepengarna ska man kunna få både ock.

Holmberg önskar sig ett kommunalråd istället för två. Det kan jag också önska. Men valresultatet var sådant det var, och den politiska förhandlingen innebar att det kunde skapas en bred majoritet för Vimmerbys bästa. Den majoriteten vägde om sina politiska kostnader så att de blev billigare än Alliansens förslag från september 2014, och valde då att förstärka den direkta kommunledningen. För skattebetalarna innebär det ingen ökad utgift, utan en minskad politisk kostnad jämfört med beslutet i september 2014.

Att vi använder konsulter är inget nytt. Nytt är att glesbygd, landsbygd har svårt att locka till sig akademiker. Industrin i kommunen delar det problemet med kommunförvaltningen självt. Det är en av alla småkommuners utmaningar. Ändå ska jobbet göras.

Svårigheten att rekrytera en ny ekonomichef innebar att vi fick hyra in kompetens. Vi kan inte, som Holmberg tycker, avstå får att bemanna en så viktig avdelning, bara för att vi inte vill ta in konsulter. Tvärtom, vi vill ha högsta möjliga kompetens på en så viktig avdelning.

Om Holmberg, slutligen, inte tror jag kan delegera så visar det på ännu en okunskap. Jag leder den politiska ledningen av Vimmerby kommun, den operativa leds av kommunchefen och hennes förvaltningschefer som i sin tur får sina uppgifter av nämnder och styrelser och ytterst kommunfullmäktige. Jag och kommunstyrelsen/nämnderna är fullmäktiges redskap för att se till att kommunchefens ledningsgrupp arbetar efter tagna beslut. I kommunstyrelsen är det jag och Helen Nilsson som har hel tjänst och oppositionsrådet som har 0,35 tjänst. Tillsammans har vi att bevaka att besluten genomförs och också att arbeta med, inte mot, utan med tjänstemännen och hjälpa dem genomföra besluten. Att år 2015 tro att kommunens 1 350 personer kan styras av en person är ytterst märkligt.

Micael Glennfalk
Kommunstyrelsens
ordförande