Vi känner väl till utvecklingen i socialdemokratin, från det att Branting manövrerade ut August Palm och följde den tyske revisionisten Eduard Bernsteins tes "rörelsen är allt, målet intet", det vill säga, enbart reformpolitik och slopandet av det socialistiska slutmålet. Den vägen har de socialdemokratiska ledarna traskat sedan dess och kan nu inte ens klassas som ett reformparti.
Inför det revolutionära hotet kunde arbetarklassen uppnå en relativt god ställning. Först efter ryska revolutionen fick vi allmän rösträtt och 8-timmarsdagen och sedan successivt bättre levnadsvillkor. Sedan de sovjetiska revisionisterna drivit sin stat till upplösning har kapitalet redan tagit tillbaka mycket av förlusterna under 1900-talet, och detta i samklang med EU-engagemanget. Utan folkets medgivande for Ingvar Carlsson till Bryssel och ansökt om EU-medlemskap. Sedan övertogs EU-eländet av Göran Persson, som i högtidliga stunder anser sig motståndare till nyliberalismen. Ljuger han folket rätt upp i ansiktet, för nog känner han till EU:s krav på avregleringar, privatiseringar och indragning av den offentliga sektorn. Vi känner till vad avregleringarna av Post, SJ och elmarknaden ledde till för svenskarna. Det har blivit kännbara nederlag för Persson, först genom nederlaget i EMU-omröstningen, sedan avskedet som statsminister, och med de motgångarna blir han aldrig president i ett framtida Europas förenta stater. Nu får han nöja sig med att i TV se hur Fredrik Reinfeldt övertagit de ryggdunkningar av EU-byråkraterna, som han tidigare varit offer för. Av två dåliga alternativ i valet råkade vi likväl ut för det sämsta, nämligen en högerregering, som naturligtvis inte är mindre EU och USA-vänlig än den förra. Nu blir vi styrda av Fredrik, Carl och någon som heter Borg. Alla de, som lockades över till högern får snart erfara vad de styrt till med, lägre ersättningar till sjuka och arbetslösa, skattesänkningar till de redan rika, som de andra får betala, och fler privata vårdinrättningar, med vanskötsel som följd för de intagna. Nu förmodar vi att Maud Olofsson har grävt ner sig i startgroparna för att inhösta alla de nya jobb, som hon så ivrigt pläderade för i valrörelsen. Vi tror att hon misslyckas, det är andra krafter som har makten över arbetslösheten. Även om konjunkturen svänger något fram och tillbaka så betår massarbetslösheten med det nuvarande ekonomiska systemet, och klyftorna mellan rika och fattiga kommer att öka även i fortsättningen. Vi bör nog komma ihåg att höger är höger, nu som för hundra år sedan för vad annat kan vi förvänta oss av miljonärerna i den nya regeringskretsen.
Olle Jacobson
Kisa
Göran Perssons sorti
När man blandar in sina kort i högerleken, då går det som det gick för "Han som bestämmer". Då en högerledare kan gå ut och locka över socialdemokratiska väljare till sin påstådda nya arbetarpolitik, då kan man tala om något förnuftsvidrigt. Är den ideologiska skolningen verkligen så dålig i det här landet?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.