Satsade man sedan på litet extra god mat så skulle det slå ut de flesta skolor i konkurrensen. Fråga eleverna!
Den här ombyggnaden vore värd att satsa på snarast möjligt och samtidigt ge oss besked om hur budgeten för projektet håller.
Det sades att man hade problem med fönsterkrossning. Då folkhögskolan byggdes sattes pansarglasfönster in i gymnastiksalen. En dyrbar men klok investering, som ökat i värde år från år. Kanske det vore något att tänka på för gymnasieskolan i särskilt utsatta ställen. Skulle de senare visa sig överflödiga kunde de säkert inbringa en nätt summa vid försäljning. Och vad gäller rivning av några byggnader kanske det kunde vara idé att ta tillvara eventuella fönster där tjockleken på glasen kan vara av bättre kvalitet än nytillverkade. Därom kan förstås kommunens fastighetschef ge besked.
Jag fann det ganska mörkt i en del utrymmen utom i salarna med lysrörsarmatur. Men i en sal hade lysrören inga skyddskåpor och mig veterligt är de inte tillåtna i den här miljön. Kan bero på takhöjd bl.a. Fråga datorn!
Vi bjöds på underhållning i teaterlokalen. Den var för mig obekant och mörklagd varför jag trevade mig fram till en sittplats med hjälp av ficklampa. En grupp kvinnliga elever framförde en modern "stridskamp" (?) som naturligtvis var fantastisk. Med nya hörapparater, som jag försökte ta av mig, var dock ljudnivån i högsta laget varför jag trevade mig ut igen, tyvärr.
Så fick vi se ett bildspel med lokalfoton och sedan fick vi information av kommunalrådet och rektorer. Så kom frågestunden och som pensionär var jag naturligtvis mest intresserad av finansieringen. Allaktivitetshusets skenande kapitalsatsning har ju skrämt upp oss.
Själv är jag oroad över utvecklingen av luftventilationen som breder ut sig i våra offentliga lokaler. Här skulle i alla fall fönstren gå att öppna, vilket inte alltid är fallet i moderna lokaler. Ett plus!
Avslutningsvis vill jag önska lycka till med den första etappen i ombyggnaden. Kanske en teaterföreställning kan komma att åtföljas av en lätt supé i cafeterian så småningom?

Gun Hammarlund