På lördagen vreds den journalistiska kniven om ytterligare ett varv med följande berättelse:
- Politikern kom aldrig ner till bussen, jag gick upp och knackade på. Då kom det ut en tjej ur rummet och skrek att det inte var hennes fel. I rummet låg politikern, asfull, snus och ölburkar överallt. Det var en äcklig syn.
När Roger Kaliff intervjuas i Aftonbladet säger han att han själv inte var det minsta berusad, men att de som var det kan skylla allt på ryssarna. Ungefär så här:
- Det vet man väl hur ryssar är, de bara super och det gäller att som gäst vara artig och hänga med. Dricka ur, det är vår främsta plikt som EU-politiker.
Detta Kaliffresonemang leder då fram till att de asberusade politikerna bara gjort sin skyldighet och uppoffrat sig för den svenska nationens bästa inom ramen för ett EU-projekt, de har supit för vår skull, för det gemensamma bästa, politikerna är i själva verket offer för en grym och primitiv rysk supkultur och därför har de inte ett eget ansvar. Och så kommer de hem efter väl förrättat värv och möts av denna fruktansvärda journalistik; nu är de alla kränkta också. Kanske går de in i väggen, blir utbrända.
Detta är typiskt svenskt, att lyfta av det egna personliga ansvaret, att skylla på andra och att aldrig vara karl för sin hatt.
Frånsett allting annat, moralen, etiken och det personligt uppfordrande i själva det politiska uppdraget, så blir man alltid häpen över den låga nivån på politikernas förlustelser: rökiga nattklubbar, brännvin, stripteasedamer, nakendans, fylleslag och hummermiddagar.
Varför har man aldrig hört talas om en politiker som på skattebetalarnas bekostnad köpt exempelvis Robert Musils samlade verk, som löst årskort på Dramaten eller Operan och låtit skattebetalarna stå för fiolerna, alltid det sämsta, det mest vulgära.
Vad säger det oss egentligen?
Det säger oss en hel del, inte sant...
Ö. B.
Har inte fylltratten ett ansvar?
Efter tidningen Östra Smålands förtjänsfulla avslöjande om EU-politikernas fylleresa till Kaliningrad i fredags och lördags blir det svårt att ta någonting på allvar, som presenteras av livstids-och EU-politikern Roger Kaliff (s) i Kalmar och hans EU-kamrater, vilka ständigt tycks befinna sig på resande fot i allehanda beskäftiga uppdrag.Ett ohejdat supande, vin och vodka i mängder, en politiker som spydde i bussen, en annan som fick hjälpas i säng. Det var Östrans berättelse i fredags.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.