Insändare: Har vuxenlivet gått vilse?

Föräldrar befinner sig på arbetet dagtid och på kvällarna är många på träning och kvällskurser. Barnen är i skolan på dagarna och även de har olika kvällsaktiviteter. När natten kommer går var och en in i sitt sovrum.
Forskning visar att föräldrar samtalar med sina barn tre minuter varje dag. Skrämmande, eller hur? Jag tror inte det var därför vi satte barn till världen.
Har samhället utvecklats så hemmakvällar med gemensamma middagar och gemensamma aktiviteter försvunnit?
Man kan se livet som en lång resa. Varje morgon börjar vår resa just den dagen och slutar när vi somnar. Resan går mellan att vakna och att somna. Det är vi som bestämmer vad som ska hända på den resan, vad vi vill uppleva, vilka mål vi vill nå. Vill vi inte dela den resan med våra barn eller räcker tre minuter?
Det kanske är svårt att varje dag få tiden att räcka till, men det finns helger. Vad gör föräldrar på helger? Hur många vet vad deras barn gör?
Det behövs mer vuxenauktoritet! Föräldrar ska vara föräldrar. De ska vara engagerade i sina barns liv - inte som kompisar utan som föräldrar.
Alltför många ungdomar och barn mår dåligt idag. Har tryggheten försvunnit från deras hem? Eller finns det andra orsaker som gör att många uteblir från skolan, super på helgerna och hamnar i drogproblematik. Vad det än beror på måste alla föräldrar vakna!
När en av mina söner var i tonåren var vi många föräldrar som tyckte att man inte hade att göra utanför festplatser innan man hade fyllt femton år.
Vi bestämde gemensamt att våra barn inte fick gå på exempelvis till Metropol innan femtonårsdagen. Det fungerade alldeles utmärkt.
Varför tycker många vuxna att deras barn är mogna att vistas på festplatser när de fortfarande är små barn som skulle må bättre av att mamma och pappa spelade spel med dem eller såg en film tillsammans?
Varför tycker många vuxna att det är bättre att de själva köper alkohol till sina barn så att de vet vad de dricker. Jag förstår inte, och särskilt inte med tanke på alla undersökningar som visar att ungdomar dricker mer när föräldrar tillåter drickandet.
Vill man vara en schysst kompis och dricka med sina barn?
Är det på det viset? Eller vad handlar det om? Jag tror inte att de bara dricker det de får av sina föräldrar.
Efter många års nattvandring utanför festplatser är jag trött på ungdomars supande. Det är sorgligt att se 12-14-åringar så redlösa att de inte kan ta hand om sig själva. Var finns deras föräldrar? Har vi tappat vår föräldraroll?
Man kan fråga sig om vuxenlivet har gått vilse?

Annemo Grahm