Bra, då är målet klart. Jag tror att de 140 000 arbetslösa ungdomarna och förövrigt de knappt en och en halv miljon övriga som är arbetslösa i Sverige vill samma sak.
Var ska vi hitta alla dessa arbeten? Här skiljer vi oss åt fullständigt, jag tror nämligen att först måste de befintliga företagen stora som små nyanställa. Sedan måste ett stort antal nya företag startas, därefter kommer behoven och förmågan att öka för kommuner, stat och landsting att också anställa. Alltså inte tvärtom som Vänstern vill, eller om man överhuvudtaget ser ett behov av (ny)företagande.
Hur ska vi då förändra? Centern har här föreslagit ett antal åtgärder för främst små, medelstora företag och nyföretagande där grundprincipen är att det ska bli enklare att starta och driva företag;
" En regel eller skatt som inte tillför samhället eller företagaren något tas bort
" Öka riskkapitalet genom ett skattefritt starta-egetsparande
" Bättre villkor för företagaren i socialförsäkringssystemen
" Nytt sjuklönesystem
" Sänkt arbetsgivaravgift för att göra det billigare att anställa
" Nystartjobb - så att fler arbetslösa och sjukskrivna får chans till arbete.
" Mer företagsrelevant forskning
" Speciella åtgärder för att kvinnor ska starta företag speciellt kan nämnas affärsrådgivning, forskning om kvinnors företagande mm
Vi tror alltså att lösning finns i möjligheten att radikalt förbättra förutsättningarna att starta och driva företag.
Jag kunde inte se många jobb som skulle skapas i Jan Östlings förslag, inte heller i Träfackets. Det finns däremot många "fiffiga" förslag att dölja arbetslösheten.
Så har vi då ungdomsavtalet. Ingen har undgått de våldsamma protester som äger rum i Frankrike mot just detta avtal. Däremot infördes i augusti 2005 CNE-avtalet , vilket omfattar alla nyanställningar (oavsett ålder) för företag med mindre än 20 anställda med i övrigt samma otrygghet som ungdomsavtalet (CPE). Den statistik jag fått fram säger att hittills har 280 000 CNE-avtal slutits. Vid årsskiftet hade 12 procent slutat varav hälften på egen begäran. Enligt samma undersökning hade 40 procent (112 000) av jobben skapats ändå med fast anställning, ytterligare 30 procent (84 000) hade tillkommit genom tidsbegränsat avtal eller bemanningsföretag. Men 30 procent (84 000) av jobben var helt nya och hade inte skapats utan CNE.
När jag ser olika möjligheter att skapa nya jobb kan jag inte direkt kasta dessa i papperskorgen bara för att de är okonventionella eller otrygga.
Trygghet förresten vad är det; vi trodde oss veta i Silverdalen, förmodligen också de anställda på Electrolux i Västervik. Läraren, den personifierade tryggheten, eller? Alla ungdomar som åker utomlands och jobbar som au-pair mm eller hästtjejer på olika ridverksamheter; hur definierar de trygghet.
Hellre en fot i arbetslivet än bägge utanför.
Till slut måste vi också ändra attityden till företagandet. Varför är de inte hjältar när idrottsstjärnor får vara det. Läs gärna Inge Hyckenbergs insändare.
Fråga våra företagare i kommunen vilka villkor vi ger dem. Vilka signaler ger vi ungdomar som vill starta företag. Är de skurkar eller hjältar? Tror ni att systrarna Kallur skulle fortsätta med 100 m häck om vi placerade ut 100 häckar; de vore tvungna att krypa i mål . Låt inte våra nuvarande och blivande småföretagare fortsätta att göra det heller för vi behöver dem i målet som hjältar.
Krister Torenfält
Centerpartiet
Hellre en fot i arbetslivet än två utanför
Jodå, Jan Östling, jag är beredd att prova och försöka nya vägar för att nå resultat. Tillsammans med facken i Silverdalen diskuterade vi okonventionella lösningar som en del i att försöka rädda bruket. Såg på nyheterna från Frankrike en ung student som ville ha trygghet och ett fast jobb.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.