Hur ska vi göra för att skapa allmänt intresse för att hjälpa och fostra de små från de tidigaste barnaåren? Först småbarnsåldern 0-6 år, och sedan skolåldern.
Den första tiden efter ett barns födelse är den viktigaste, för då växer barnet i både yttre och inre avseende. Omsorgen om barnet sker av dem som är närmast och känner barnet bäst, det vill säga mor och far och hela familjen, och dessutom genom psykologisk-pedagogisk hjälp. Då kan barnet utvecklas i den takt som passar det bäst. Varje barn är unikt - inte likt någon annan och skall få växa i lugn och ro ända fram till skolåldern.
Värderingar av olika slag skall inpräntas i barnets inre genom goda förebilder, ända tills det blir en självklar del av barnets personlighet. Detta gäller till exempel ärlighet, vänlighet, hjälpsamhet, artighet, tacksamhet, hänsyn... mest inre egenskaper ska barnet känslomässigt tillägna sig, och allt ska ske i barnets egen takt, och givetvis alltid med ömhet och kärlek.
Tyvärr har regering och riksdag beslutat att allmän förskola ska införas, där den känslomässiga gemenskapen med familjen ska dämpas, och kunskap och lärdom prioriteras. Har Sveriges politiker med sin lagstiftande makt egentligen någon pedagogisk eller psykologisk kunskap om barn?
Redan tidigare har barns och ungdomars uppträdande lämnat mycket övrigt att önska, men hur blir det nu? Vi ser ju varthän det barkar. Det är en skandal att fostran nonchaleras!
Som allmänna förskolans mål kan nämnas yttrande från partisekreterare Stjernkvist: ??För mig är kampen för kunskap central. Förskolan är viktig eftersom den ger barnen god start på det livslånga lärandet??. Man häpnar!
Den nuvarande situationen belyses av skarpa uttalanden från många, bland annat justitieminister Tomas Bodström vid en TV-diskussion i Borlänge, och advokat Leif Silbersky, i TV-programmet Agenda, där båda var eniga om att våldet blir allt råare och går allt lägre ned i åldrarna, och att det dessutom går allt fortare. Ett annat citat: ??Det är nästan hopplöst att fostra en 13-åring. Det är för sent, om han inte fått någon fostran tidigare i småbarnsåldern.??
Förskolan får för närvarande miljardbelopp av staten till utbildning av lärare med mera. Staten måste vid ändrade förhållanden naturligtvis också ge föräldrarna tid och annan hjälp, som skapar möjlighet för dem att fostra sina barn. Det är hänsynslöst att inte försöka allt som kan göras för att bereda en så god grund som möjligt, så att barnen kan få ett gott och innehållsrikt liv.
Den allmänna förskolan bör i nuvarande form strykas och något nytt planeras för småbarnstiden 0-6 år. En ny tankegång måste födas, där inte enbart makt råder utan endast barnens väl måste segra.
Jag vill betona följande: Fostran, som lägger grunden till barnens aktiva liv, kommer först. Kunskap och lärdom får vänta tills skolan börjar.
Makten är stark, men de små barnen med små hjärnor och litet förstånd är förvissade om att ömhet och kärlek är starkare!
Lennart Gertz
f.d. rektor, Vimmerby
Hjälp småbarnen, fostra dem i hemmet
På Kristi Himmelsfärdsdagen framfördes i TV från Sofia kyrka i Stockholm en gudstjänst med rubriken ??De glömda barnen??. I samband härmed lämnade Fryshuset upplysningar om sitt arbete med barn och ungdom. Det var verkligen glädjande att man på allt fler områden inser nödvändigheten att arbeta med barn, deras uppväxt och problem. Det är ju det viktigaste i vårt samhälle.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.