Vid besök för tre år sedan stod platsen övergiven av sly, men ett par av stenarna som kedjorna var fästa vid stod upprätta, och kedjorna fanns utlagda på tomten vid närmaste gård. Vid senaste besöket saknades de sista stenarna och kedjorna var försvunna från gården.
De fanns inte i vare sig fastigheten eller i uthusen.
Det förefaller oss ganska märkligt om inte den här platsen kunde uppmärksammas på ett värdigare sätt.
Vad det blivit av kedjorna bör siste hyresgästen på gården känna till, om inte skulle väl andra kedjor kunna anskaffas.
Det förefaller oss som att återställandet av gravplatsen borde vara en kommunal angelägenhet.
Sedan Hjortsteatern rivits, beklagligt nog, återstår då i huvudsak graven som minne av den här, under alla tider, störste kulturbäraren i Kisa.
Förbättringen av vägen till graven skulle göra platsen till en fin utflyktsplats för både Kisa-bor och turister.
Ett verkligt minne av en märklig man att visa upp.
Så därför bör den här platsen naturligtvis inte stå där i ovård och glömska. Sedan urminnes tider vårdar vi våra gravplatser. Och, varför inte en staty eller träskulptur av Hjort vid rondellen.
Olle Jacobson,
Kisa
Hjorts grav i ovård och glömska
Det tycks råda ett översvallande intresse för kulturbäraren Hjorts verksamhet i Kisa. Undertecknad har en viss erfarenhet om hur utvecklingen vid graven gestaltat sig. Kommer mycket väl ihåg tiden då kedjorna omslöt gravplatsen, då uven hoade i berget.Sedan plockades kedjorna bort för att kreatur skulle ha fri passage till betesmarken.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.