Vidare har Teater Traska tänkt att uppmärksamma platsen för makarna Hjorts grav.
I detta läge börjar jag bli bekymrad. Det är allmänt känt att området kring gravplatsen fått stå och förfalla. De stenstolpar, sammanlänkade med kraftig järnkätting, som markerade området har fallit omkull och växtligheten brett ut sig. Järnkättingen är sedan länge borta och platsen i ett sådant skick att även den som tidigare gjort ett besök nu har svårt att finna fram.
Teaterföreningen Superb gjorde 2003 ett försök att få till stånd en uppsnyggning framför graven. Kyrkan, som äger marken, och Kultur- och Fritidsnämnden blev kontaktade av teaterföreningen.
Deras framställan möttes dock av negativt gensvar. Enligt kommunens nämnd hade "naturromantikern Hjort troligen inte velat haft en upprustning?"
För mig verkar det märkligt att man 2003 antar att det man gjorde 1923 var emot Hjorts vilja. Finns det belägg för detta? Borde inte de närmast berörda, kyrkan, samhället och släktingar, vetat bättre 1923 än 2003?
Att besökare vid makarna Hjorts grav blivit besvikna över förfallet har jag hört vid ett flertal tillfällen. Vore det inte bättre att kommande besökare och kulturvandringar möttes av uppresta stenstolpar, med tillhörande järnkätting och en enklare slyrensning? För mycket begärt?
Lars Sandström,
Kisa
Hög tid att snygga till vid makarna Hjorts grav
Jägmästare Erik G:son Hjort och hans hustru Techla står nu som förebild till det bygdespel som i dagarna uppförs i det vackra kvarteret Vråken i Kisa. En stor satsning av Teater Traska och Tember Produktion.Med spänning ser jag fram emot att besöka en av föreställningarna. I samband med detta kommer bl.a.Kinda kommun med en kulturvandring under namnet "Bäckens liv och Hjortens grav, Starbergets brant".
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.