Men låt oss gå tillbaka till mars 2007. Omsorgsförvaltningen fattade beslut om att stänga köket på Nygård med följande motivering: "Detta på grund av de allt större krav som ställs vid hantering och tillagning av mat, oberoende av antal portioner". Redan i september 2006 hade Livsmedelsverket, i dagspressen och på sin hemsida, låtit meddela: "Krav på livsmedelshygien är inget hot mot små kök". Någon besiktning utförd av kommunens livsmedelsinspektörer föregick inte beslutet. Vid teknik- och servicenämnden finns heller inget besiktningsprotokoll eller annan handling som visar att köket inte skulle uppfylla gällande hygieniska krav. De gamla på Nygård berövades den gemensamma måltiden. Men då ropade ingen stopp eller "time out". Omsorgsnämnden hade kunnat förhindra detta övergrepp på de gamla, men valde i stället att försvara förvaltningens beslut.
Åter till 2012. I mars beslutade kommunfullmäktige att partigrupperna tar upp frågan om inriktning på trygghetsboende i visionsarbetet för Vimmerby kommun under året samt uppdra åt socialnämnden att återkomma med en kartläggning över vilka lokaler som kan användas för ändamålet i verksamheten.
I september kunde vi i tidningen läsa att matsalarna skulle bli kvar. "Socialnämnden och kommunstyrelsen överens om att besparing slår för hårt". Jag delar den uppfattningen med tillägget, att slår det hårt mot de gamla i tätorterna, så var slaget dubbelt hårt mot de gamla på Nygård år 2007, i en bygd utan affär, utan allmänna kommunikationer och med en halv mil till närmaste busshållplats.
I november kom socialnämndens beslut där nämnden ställde sig positiv till trygghetsboende på Granen, Solgläntan och Frödala samt att matsal kan finnas kvar på Norrskenet. Det är knappast överraskande att de som haft det yttersta ansvaret för nedmonteringen av servicen på Nygård, nämligen ordföranden i nämnden och förvaltningschefen, undvikit att nämna Nygård. Uppdraget gällde en kartläggning av lokaler och Nygård, med matsal och ett stort felfritt kök, är en lokal som mycket väl kan användas för ändamålet. I december remitterade kommunstyrelsen ärendet till presidiet. Längre har jag inte följt ärendet. Det som fått mig att skriva nu är tre saker: uppmaningar från flera Locknevibor att fortsätta skriva om Nygård samt två artiklar i denna tidning.
Tidningen 12-09-10, Micael Glennfalks kommentar till att frysa besparingarna i kostorganisationen. Han säger att frågan hade väckts "om de konsekvenser som kunde bli fallet, och jag insåg också då att det skulle drabba för hårt". Vilka skulle drabbas för hårt? Att det skulle drabba de gamla är ju uppenbart, en annan konsekvens är att det skulle slå mycket hårt tillbaka mot ansvariga politiker.
Tidningen 13-09-19, där Elisabeth Lago Nilsson talar om pensionärers stora behov av trygghetsboende och gemensam matsal. Hon säger "De som är uppemot 80 år, kanske ensamstående, eller att en i ett par börjar få svårt med rörligheten - de har ett enormt behov av att umgås och äta tillsammans med andra där de bor". Fanns inte den insikten år 2007? Eller är det av något skäl viktigare att tillgodose de gamlas behov i tätorterna än vad det är i en avlägsen bygd som Locknevi?
Men det är aldrig för sent att tänka till, tänka om och rätta till. I Locknevi står ett servicehus, det är bara servicen som saknas. Någon kanske tycker att man inte kan lägga pengar på en gemensam måltid till en handfull gamlingar i Locknevi, långt borta mitt i ingenstans, som någon sa en gång. Men det är precis vad man kan, befolkningen i en kommun skall behandlas lika, gamla som flyttat till samma typ av boende skall behandlas lika. Och kom ihåg, Vimmerby stad skulle vara en mycket fattig stad utan kringliggande bygder. Drygt 40 procent av kommunens skatteintäkter kommer från de så kallade kransorterna. Det är nu hög tid att peta in Nygård i färdplanen.
Ulf Stenberg
Locknevi
Hög tid peta in Nygård i färdplanen
Oförutsägbara är de politiska vindarna. När det i februari 2012 framkom att det i teknik- och servicenämndens färdplan ingick besparingar i kostorganisationen på de äldreanpassade boendena Norrskenet, Frödala och Solgläntan, ropade Elisabeth Lago Nilsson, med all rätt, stopp och "time out". Ja, ibland kan det vara bra att ta "time out", stanna upp och ge tid till eftertanke. Är vi på rätt väg, har vi fattat rätt beslut?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.