Vi kan konstatera en sak, oavsett vem som regerar, och vilken betong ideologi som är allena rådande. Det är jag som betalar, jag som arbetar och betalar alla olika nya och gamla påfund. Alla dessa namn, på samma sak. Statens väg att få del av mina pengar. Socialdemokraterna kallar och löser allt med skatt. Även till drift kan man höja skatten. Moderaterna kan ideologiskt inte uttala ordet skatt. Därför är det avgifter som gäller i alla former. Men det är mina pengar i stort samma summa. Jag räknar lite ibland på hur det ser ut, frun och jag ligger nu fortfarande lite plus. Men det krymper givetvis, jag förväntar mig inget annat heller. Men jag förväntar mej en lättnad av a-kasse avgiften, inte för mej, jag jobbar full tid, betalar mera i procent på att försäkra min gamla bil, om man ser till vad jag vid olycka får tillbaka, än vad jag försäkrar min egen trygghet. Men för de som är sjukskrivna och arbetslösa. De svagaste skall inte betala lika stor del, men efter sin förmåga. Solidariskt sin del, jag en större del av det givetvis.
Min tanke om solidaritet kräver just det. För att göra det helt klart, jag är Centerpartist, dock långt ut på vänster kant.
Nu till skatten, gymnasiet har vi haft i 17 år, inget har gjorts, vi har ett släp, med gamla synder. Eken eller annat särskilt boende måste byggas nu, alla 30 och 40 talister, skall ut på marknaden äldrevård. Alla dessa har varit så storsinta, levt i den bästa utvecklade välfärd vi haft. Men inte rustat för sin egen ålderdom, den som tror att de/vi nöjer oss som de gamla tåligt gör, som hunsas och sitter sovande på sina rum, har gruvligt fel.
Höj min skatt nu, jag har fem barn, förhoppningsvis en dag en drös barnbarn.
Men skatten skall "bara" betala skolor och äldreboende. Låna till investeringen, betala av. Jag vill solidariskt betala min del av vad jag fått, fem barn i gymnasieskola på orten, skönt att de var nära. Och jag vill ha betalat min del av min kommande trygghet. Andra vill låna, och konsumera, men inte betala. Mina barnbarn skall inte betala vad gubben inte gjorde. Gymnasiet är en investering för 30-40 år jag har haft tillgång i 17. Äldreboende är en trygghet och frihet. Livskvalité, en dag när jag inte kan bo själv, för både mej och barn, jag vill leva själv och inte ligga till last. Ansvarsfull politik kräver, att vi inte handlar för våra barnbarns skatt och lön. Vi handlar maten på kredit, äter upp den och lämnar räkningen till nästa generation. Jag skall glad lägga mina 80-100 kr månad. Säga till barnen, farsan betalar nu för sitt kommande, och ni till era barns skola. Och barnbarnen skall få en start i livet utan min ryggsäck på ryggen.

Peter Fjällgård
Rumskulla