Många intressanta synpunkter framkommer; somliga har erfarenhet av att barn åkt i skolskjutsar med bälten, utan att nyttja dem. Någon annan påpekar att hon ofta åker buss och plötsligt upptäckt ett undanskymt bälte vars existens hon under lång tid varit ovetande om. Jag upplevde det som besynnerligt att dessa folkvalda inte istället gav luft åt sina funderingar under själva debatten. Man undrar varför fullmäktige sammanträder om dess ledamöter väljer att i stället föra sina debatter efter mötena.
Än värre är det med Vimmerbypartiets Lena Wangenholm. Hon bidrog inte med ett ord till vare sig debatten eller efterdebatten.
Hon begärde inte ordet, krävde inte några förändringar, gav inte uttryck för något stöd till mig, pläderade inte för namninsamlingar och föreslog inte att strejkvapnet skulle tillgripas. Hon förhöll sig helt tyst. Hon föreföll möjligen just förlamad.
Men vad värre är: Hon har därefter den sällsynt dåliga smaken att i denna tidning klaga över politikernas svaga engagemang. I stället för att själv ställa krav i den beslutande, folkvalda församlingen, väljer hon att vädja till denna tidning att agera. Till de förtroendevalda som hon föraktfullt benämner "förlamade", måste hon därför naturligtvis själv hänföras. Detta är precis vad som i vardagslag brukar kallas "att falla på eget grepp".

Jan Östling
Vänsterpartiet