Folkmängden har minskat tidigare år efter år. Barnafödandet är väl så gott som i nolläge. Då skryter arbetsförmedlingen med låg arbetslöshet. Är det så underligt, när så många lämnar det sjunkande skeppet. Hade ungdomarna kunnat stanna, hade kanske folkmängden ökat och vi kunde kanske sett ljuset i tunneln.
Och de gamla då? Vad skall det bli av dem, när barn och barnbarn måste fly?
Hör man till de optimistiska 40- och 50-talisterna, som tycks tro att de kan springa maraton på 80-årsdagen, går det väl bra!
Själv är jag lite äldre och vet att med åren kommer ofta krämpor och orkeslöshet. Då får man ju sitta hemma ensam och i bästa fall få hjälp av hemtjänsten, som kastar in ett matpaket eller öppnar dörren och säger: Hej, jaså du lever, ja då går jag igen, för jag har fler att besöka.
Framtiden är ljus eller hur? Det är inte roligt att var pessimistisk, men det är svårt att låta bli.
Måtte man få dö med stövlarna på.
Tack för ordet
Hur ska det gå för Hultsfred?
Här skriver välutbildade ungdomar att de känner sig ratade och vad värre är, blir tvungna att lämna orten, för att få någon ordning på sina liv.Det har tjatats år efter år att ungdomen skall utbilda sig. När de nu gjort det är de inte välkomna. Jag förstår deras oro.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.