Jag tror dock inte att just möjligheten för farfar att få ta sig en hutt till maten är det som är viktigast för våra äldre och deras personliga frihet. Jag skulle istället vilja bredda diskussionen lite och utgå från ett annat perspektiv genom att ställa frågan; när upphör den personliga friheten?
Från det datum man blir myndig så styr man över sitt eget liv. Dock måste jag som individ följa gällande lagar och regler. Men för övrigt kan jag göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Dock verkar det som att denna myndighetsförklaring upphör när man blir äldre.
Man blir i praktiken omyndigförklarad, för nu får man inte längre göra just vad man vill och så vidare. Allt måste anpassas till verksamheten där man bor. Då kan man inte längre stiga upp när man vill, äta när man vill, duscha när man vill, gå ut när man vill, gå och lägga sig när man vill och så vidare.

Ja, listan kan göras hur lång som helst. För vilken verksamhet idag inom äldreomsorgen skulle klara av om samtliga brukare skulle vilja ha sovmorgon till någon gång på förmiddagen, duscha varje morgon, gå ut varje dag eller gå och lägga sig när man själv vill och då långt in på natten?
Jag tror inte att många verksamheter, kanske finns det något undantag, skulle klara av en sådan situation. Och var finns då den personliga frihet som uppenbart är så viktig för våra politiker?

Att då få möjligheten att kunna ta sig en hutt till maten är inget annat än en bagatellfråga. Jag anser istället att man som politiker exempelvis borde ställa sig frågan, till vilken mat kan farfar ta denna hutt?
Något som han själv har valt eller något som han blir tvungen att äta för det är den maten som serveras just den dagen? Det är en viktigare fråga, anser jag.
Om den personliga friheten skall värnas så borde det ju vara så att varje individ äter vad man vill och då får man servera det som denne vill ha. Även då denna individ blir äldre. Och till denna mat, som individen själv har valt, kan denne då serveras en hutt om så önskas. Det är väl en viktig del i den personliga friheten eller?

Nej, avslutningsvis skulle jag återigen vilja framhålla att den personliga friheten handlar om att jag som individ skall få möjligheten att få göra vad jag vill, när jag vill och så vidare även då jag blir äldre. Detta är en del i den personliga frihet som varje myndig person bör ha.
Om våra politiker inte ser till att denna möjlighet finns även för våra äldre så blir denna grupp endast en samling av omyndigförklarade individer som får anpassa sig till vad andra beslutar. Hur mycket personlig frihet ligger det i detta?
Och, vem vet, kanske kan det då vara bra om farfar får ta sig en hutt och sitta och drömma sig tillbaka till gamla goda tider. En tid då han fick göra vad han ville, när han ville och hur han ville.

Görgen Humöhr