Dessa 12 miljarder har idag blivit 50 och ingen vet säkert vart pengarna tagit vägen. Många och långa berättelser talar om privata fickor som fyllts med mutor, papperslösa handslag och dyra entreprenader, och vi får säkert inte veta heller.
Vad vi däremot vet säkert är att gästarbetarna i Sotji inte fyllt sina plånböcker, de gapar lika tomma! Alltmedan lyxhotellen vuxit fram har gästarbetarnas löner uteblivit, 12-timmarspassen blivit mer regel än undantag och arbetsmiljön har ingen ens vågat kritisera.
Inga gästarbetare har varit med i facket. Inga gästarbetare har haft kollektivavtal. Inga fack har haft tillträde till arbetsplatsen. Alla har lurat alla i en lång kedja!
2018 står Ryssland som värd för fotbolls-VM. Det ryktas om att det bygget kommer att bli lika stort som i Sotji. Någon viskar i mitt öra att idrott och politik inte hör ihop, men jag vill påstå att det gör det.
Allt hänger ihop, mänskliga rättigheter och justa arbetsvillkor inte bara bör utan ska finnas överallt. Vi ska inte tiga still, vi ska reagera och kämpa för det vi tror på. Om det hjälper?
Ja det tror jag! Soffan känns kanske inte lika skön längre, kaffet inte lika gott men jag kommer att glädjas åt de idrottsliga prestationerna och hoppas på att någonstans därunder handskarna finns regnbågsfärgade naglar. Den politiska kampen kommer att gå vidare efter OS.
Helen Nilsson
Oppositionsråd för socialdemokraterna i Vimmerby
Idrott och politik hör visst ihop
I Guatemala 2007 beslutade den internationella olympiska kommittén om vem som skulle få vara värdnation för OS 2014. Förlorare var Sydkorea och Österrike, ingen av dessa var ens i närheten av beloppet på 12 miljarder dollar som vinnaren tänkte sig satsa, vinnaren blev Ryssland.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.