På perrongen stod redan 15-20 andra resenärer i olika åldrar.
När bussen kom och stannade framför oss, sa det bara "swisch" när alla andra trängde sig före mig, och till råga på allt var det nära att jag hamnade under bussen, när en resenär armbågade sig fram och nästan välte omkull mig. Samtidigt frågade ett barn sin far vad farbrorn råkat ut för. Mannen som praktiskt taget prejade mig var i 45-årsåldern.
I min barndom fick jag lära mig att lämna företräde åt gamla, sjuka och funktionshindrade, men här i Sverige saknar flera generationer totalt denna fostran i vanligt hyfs.
Seppo Vuorijärvi
Inget követt
Den femtonde februari kom jag till busstationen i Hultsfred vid niotiden på morgonen för att ta bussen till Västervik. Det var snömodd och någon minusgrad och min ena fot var "paketerad" efter en operation. Jag hade därför svårt att komma fram i snön. Sakta försökte jag ta mig fram till hållplatsen och tänkte slinka in på bussen, när den kom så att jag inte skulle hindra andra passagerare som ville stiga på.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.