Det Finanspolitiska rådet har kritiserat regeringen för att "inte på ett tillfredsställande sätt förklarat att jobbskatteavdraget och sänkningen av arbetslöshetsersättningen främst påverkar sysselsättningen genom att hålla tillbaka lönerna". Enligt rådet finns alltså inte den kausalitet som Malin Petersson visar på i sin debattartikel.
Det är alltså bara om lönerna sänks som jobbskatteavdraget kan ge fler jobb. Vi ska också tillägga att sysselsättning i normalfallet inte mäts i absoluta tal utan i relativa. Det vill säga de 200 000 jobb Malin pratar om är ett absolut tal taget ur sitt sammanhang. Normalt sett mäter man efter sysselsättningsgrad, det vill säga antal sysselsatta som andel av den totala befolkningen (ofta inom en viss åldersgrupp).
Något som i sammanhanget är mycket intressantare att titta på eftersom denna påverkas av både hur väl arbetsmarknaden fungerar, hur starkt konjunkturläget är och även hur åldersstrukturen förändras.
Frågan är hur Malin Petersson kan säga att en politik där lönesänkningar är vägen till anställning tryggar välfärden för alla?
Tobias Nilsson
Inget positivt med jobbskatteavdraget
Malin Petersson beskriver i sin debattartikel den 23 maj att jobbskatteavdraget är en starkt bidragande faktor till att antalet sysselsatta i Sverige ökat med drygt 200 000 sedan alliansregeringen tillträdde. Detta är en slutsats som jag inte kan skriva under på, jag menar att det inte finns ett reellt orsakssamband.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.