Inkomststyrt barnbidrag skulle minska klassklyftorna

Barnbidraget är en mycket märklig företeelse. Ett bidrag som ges till alla föräldrar, oavsett inkomst. Jag själv har växt upp under knappa förhållanden, där barnbidraget varje månad användes till att se till att jag och min bror hade kläder på kroppen, skor på fötterna och mat på bordet. Hela bidraget användes till detta, aldrig något annat.

Från läsekretsen2006-02-02 08:08
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I min omgivning fanns det andra familjer där det såg annorlunda ut. Ibland kunde barnbidraget användas till resor, eller till besparingar. Något enstaka barn fick själv disponera hela sitt barnbidrag som månadspeng. Men dominerande bland dessa familjer var sparandet. Hela eller delar av barnbidraget stoppades in på något konto varje månad, pengar som sedan kunde användas till bland annat körkort, språkresor och liknande när barnet blev äldre. På samma sätt ser det ut idag.
Detta är ett felaktigt system. Barnbidraget ska ges till just de föräldrar som behöver hjälp med de löpande kostnaderna för barnen. Våra skattepengar bör inte skänkas i bidrag till föräldrar som inte behöver dem; den som har råd att lägga hela barnbidraget på hög bör vara utan. Det blir också skevt när barnen växt upp, och ungdomarna från låginkomstfamiljerna inte har råd att till exempel ta körkort, eller åtminstone måste arbeta ihop pengarna själva. Samtidigt kan skattepengarna finansiera de rikare barnens körkort, lägenheter eller resor.
Ett barnbidrag som ges till alla, helt utan åtskillnad, bidrar till att öka segregationen mellan de som har pengar och de som är utan. Barnbidraget kostar runt 24 miljarder per år, kanske lite mer nu sedan höjningen (som naturligtvis är uppenbart valfläsk från regeringen Persson). Genom ett inkomstprövat barnbidrag skulle man antingen kunna minska denna kostnad med flera miljarder, eller kunna omfördela det så att de fattigaste familjerna får mera. Om man väljer att minska kostnaden med några miljarder skulle man kunna anställa tusentals personer inom vård, skola och omsorg. Eller om vi skulle välja att omfördela barnbidraget istället, skulle de fattigaste barnen kanske slippa mobbas i skolan för att de har trasiga, gamla kläder eller på annat sätt utmärks som fattiga. Själv minns jag till exempel hur pinsamt det kändes att ha en gammal sirapsflaska med hemkokt saft på utflykterna med klassen, eftersom vi inte hade råd att köpa läsk som de andra. Idag kan jag väl vara glad ur hälsosynpunkt att vi inte hade råd att hälla i oss läsk hela dagarna, men det är en annan sak.
Vare sig vi väljer att sänka utgifterna för barnbidraget eller om vi väljer att omfördela det, så kan vi konstatera att familjerna som skulle få minskat eller avskaffat barnbidrag egentligen inte skulle lida av det, medan effekten i andra änden skulle kunna bli mycket positiv. En åsikt som denna är naturligtvis inte populär hos föräldrarna som skulle bli av med sitt bidrag, men jag tror att om de funderar på det, så inser även de att systemet som vi har idag är sjukt.

Niklas Carlsson
Riksdagskandidat
Centerpartiet

Läs mer om