Av egen erfarenhet under 5 år som LO-fackens ordförande i Västervik och då ett intensivt arbete med kunskapslyftet. Inom LO gick det under namnet Kunskap och arbete 2000.
Även under dessa år var det hög arbetslöshet främst bland LO-medlemmar som då naturligtvis gick på olika utbildningar för att förkovra sig för nya arbeten som skulle komma när konjunkturen vände upp.
Att Västerviks kommun fortfarande har 10 procent arbetslöshet och ingen reagerar eller debatterar denna fråga, är för mig en gåta.
Det är dött på idéer och initiativ i Västervik.
Under dessa år fick man som LO-fackens ordförande höra de mest fantastiska historier om hur illa utbildningen fungerade, från den utbildaren som nu har utmanövrerat svetsutbildarna.
Den utbildning som fick mest kritik av deltagarna som framfördes i olika sammanhang var Företagslärling som det nu aktuella företaget fick under speciella omständigheter. Det finns många fler exempel att peka på.
Det är förvånansvärt att det inte görs en opartisk utvärdering efter varje utbildning.
Detta skall naturligtvis göras av arbetsmarknadsparter utan inblandning av Arbetsförmedlingen i Västervik eller Länsarbetsnämnden.
Ännu en gång ni hårt arbetande med svetsutbildning i Västervik ge inte upp, överklaga så långt det går.

Ove Gustavsson
Norrhult