Oavsett om vi tror på klimathotet eller inte, skall våra kärnkraftverk fasas ut, samtidigt som vår elkonsumtion ökar och Tyskland släcker ner sina kärnkraftverk. Indien och Kina växer så det knakar och Kinas energibehov beräknas fördubblas till år 2030. Kampen om den allt dyrare oljan ökar.
I Sverige sätter regeringen upp mål för vindkraften. Energimyndigheten utses till expertmyndighet för att underlätta och snabba på expanderingen. Kommunerna får order uppifrån om att vara välvilligt inställda.

Bidragkarusellen är igång, elbolag och markägare känner doften av pengar och många är de som gömmer sig bakom uttalanden om att de agerar enbart med omtanke av miljön.
En enorm lobbyverksamhet startar utredningar och artiklar publiceras, färgade av den beställare som står bakom. Enligt elbolagen orsakar vindkraften inga problem för t ex. fågelsträcken, enligt motståndarsidan är det givetvis rena massakern.
Bolagen nämner inte gärna att vår elproduktion är fossilfri, utan använder hellre siffran för Sveriges totala fossilberoende, 40 procent.

Anders Carlgren ville stoppa den kommunala vetorätten, tjänstemän och exploatörer tillåts enligt lagen undanhålla för projektet negativ information. Demokratin sätts plötsligt ur spel.
Reinfeldt står i TV, lägger huvudet lätt på sned och säger allvarligt med statsmannamässig röst "Vi skall vara ett föredöme, vi ska ta vårt ansvar".
För vad, undrar jag?

Enligt WETO kommer användningen av fossila bränslen att öka med 10 procent fram till 2030. Angående koldioxiden citerar jag samma källa direkt: "På grund av de fossila bränslenas fortsatta dominans, väntas världens utsläpp av koldioxid öka snabbare än energiförbrukningen, i genomsnitt 2,1 procent per år. 2030 kommer världens utsläpp av koldioxid att ha fördubblats sedan 1990. I EU väntas koldioxidutsläppen öka med 18 procent mellan 1990 och 2030. I USA väntas ökningen under denna period bli 50 procent. Utsläppen från utvecklingsländerna utgjorde 30 procent av de totala utsläppen 1990. 2030 kommer dessa länder att svara för mer än hälften av världens koldioxidutsläpp."

Med mitt begränsade intellekt har jag kommit till följande slutsats; Så länge inte de stora utsläppsländerna tar sitt ansvar, kan inte vi ensamma rädda världen. Sverige syns knappt i totala utsläppsstatistiken och även om vi ser till utsläpp per capita tillhör vi de bättre i klassen.
Att i det läget tumma på demokratin, att göra alltför stora ingrepp i den natur som är vår främsta tillgång - bara för att vara ett föredöme och bli bäst i klassen - det kallar jag inte för att ta ansvar.
Rätta mig gärna om jag har fel. Ingen skulle vara gladare än jag.

Slutligen, då jag läste en insändare i detta ämne i denna tidning, i onsdags, drog jag mig till minnes ett berömt citat av filosofen Bertrand Russell; "Problemet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel."

Sören Johansson
Tjuserum Södergård
Horn