"Inträdesbiljett till det svenska trygghetssystemet är fel väg att gå"

Det gick 2015 inte att förutsäga att Sverige skulle ta emot så många "flyktingar", sa generaldirektören för Statens Institutionsstyrelse, med anledning av att SIS nu sänker utbildningskraven för dem som anställs som behandlingsassistenter för vård av bland annat barn och ungdomar med självskadebeteende.

Foto: TT

Från läsekretsen2016-10-20 11:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Gick inte att förutsäga? När Sverige hade som mål att erbjuda det bästa "flyktingmottagandet" med i det närmaste full tillgång till hela det svenska trygghetssystemet med bostad, mat, skola, vård och omsorg. Hur kan man bortse från att detta skulle komma att locka människor från områden i världen där livsförutsättningarna är sämre?

Självklart skall Sverige och vi svenskar hjälpa människor som har blivit födda i länder där livsförutsättningarna inte är lika goda som i Sverige. Men att erbjuda ett litet antal "flyktingar" inträdesbiljett till det svenska trygghetssystemet är fel väg att gå när 100-tals miljoner människor i olika länder lever under fattigdomsgränsen och huvuddelen av alla världens drygt 60 miljoner flyktingar lever under bedrövliga villkor i olika flyktingläger, med enorma konsekvenser för de länder som tagit emot de stora flyktinggrupperna. Dessa länder behöver vårt stöd!

När det gäller integrationen av dem som kommit till Sverige så borde den handla om att komma i verksamhet omedelbart och då är det oväsentligt vilken bakgrund man har. ALLA skulle vara tvungna att acceptera enkla arbeten, utan extra ersättning utöver mat, bostad och dagpenning, under minst 15 timmar i veckan i 2 år, samtidigt som de skall gå på svenskundervisning. Under denna tid får de nyanlända kunskap om Sverige och möjlighet att träna svenska. Lämpliga arbeten är städning längs våra vägar, städning av allmänna områden, att hjälpa ideella organisationer med handkraft, med flera arbetsuppgifter som är eftersatta idag.

Det finns en naivitet i det svenska samhället, en naivitet som tar sig uttryck i tron att alla som kommer till Sverige omedelbart kan anamma det svenska sättet att se på tillvaron något som mejslats fram under flera hundra år av demokratiskt styrelseskick. Visst behöver det tröga, svenska kynnet livas upp av lite mer utåtagerande influenser, men när särintressen får alltför stort utrymme riskerar det att beslut fattas på felaktiga grunder.

Det är det vi ser resultatet av nu!