Ekonomin fick sig en rejäl smäll från 100 procent i lön ner till 64 procent. 64 procent av en redan låg lön. Sedan förlorade jag ackordet och inte minst den sociala kontakten på jobbet.
Men nu är jag van vid den sociala kontaktsaknaden. Jag är djupt oroad för framtiden. Speciellt nu när min sambos kropp också börjar bli utsliten.
Hon har jobbat trots att hon borde varit hemma. På grund av att ekonomin blir väldigt hårt drabbad för oss. Men nu är gränsen nådd för hennes del.
Det är så fel att man ska bli bestraffad för att man blir sjuk. Är detta humant?
Vad ska vi göra? Kan någon ge oss ett svar på detta?
Bengt Löfgren
"Jag är personligen drabbad"
Det går utför för låginkomsttagare och sjukpensionärer. Sossarna började med att bryta ner systemet och alliansen fortsätter.Jag är personligen drabbad av detta sytem. Efter många års tunga och ensidiga rörelser tog axlarna slut. Resultat ständig värk och sjukpension.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.