Då får man som 91-åring sitta i sin ensamhet hemma, trots att man i hela sitt liv varit en social människa som tyckt om att umgås och prata med sina medmänniskor.
In kommer stressad hemtjänstpersonal som har ett visst antal minuter avsatta att ge medicin, laga mat eller vad de skall hjälpa till med.
Allt som skall göras skall finnas beslut på från de styrande om det så bara gäller att torka av matbordet.
Vi har inte en äldreomsorg värd namnet längre.
Ni som har makten, tror ni inte att ni blir gamla och skröpliga, eller är det så här ni vill ha det på ålderns höst. Jag vill det inte.
Jag vill samtidigt ha ett svar på vem som är ansvarig för den gjorda omorganisationen inom barnomsorg och äldreomsorg.
Det finns många trotjänare som ryckts bort från sina gamla arbetsplatser och placerats in på nya, ofta med längre restider som följd. Det är många av dem som mår dåligt.
Varför gör ni så här mot er duktiga personal.
Jag vill ha en bra förklaring.
Arg och besviken
dotter och kusin
Jag är rädd för att bli gammal
Valfrihet skanderar de styrande, valfrihet att bo hemma så länge man kan, men när kroppen börjar säga ifrån och man ber om en plats på ett äldreboende då är det stopp. Sluta att prata om valfrihet, det finns ingen valfrihet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.