Första helgen jag jobbade efter min semesterperiod fattades två vikarier lördag morgon och tre vikarier/medarbetare söndag morgon. Då vi arbetar utifrån en system där vi läser oss fram med varsitt häfte med rutor där det står vem vi ska till, vilken tid vi ska starta och hur många minuter vi får vara där och vad vi ska göra, så kompliceras det ytterligare när folk inte kommer. Det innebär att vi som finns på arbetsplatsen ska stoppa in deras tider och utföra det de skulle ha gjort mellan våra redan innan pressade tider också.
Dessutom är vi två på vissa ställen då många inte kan stå på sina ben själva, inte kan tvätta sig, klä sig eller äta själva. I de här fallen får vi ta dem på en person för att hinna. Som om inte detta vore nog så har vi en larmtelefon att svara i och där vi ska vara behjälpliga och utföra hjälpen om någon pensionär vill nåt eller i värsta fall ramlat och behöver lyftas upp från golvet.
På måndagen när jag kom till jobbet fattades en vikarie. På torsdagsmorgonen fattades det fyra. Då brast det för mig. Det finns ju ingen rimlighet att jobba för dessa människor också.
Jag har jobbat inom vården sen jag var 16 år och gick vårdlinjen, fyller i år 49 år. Dessa alla år har satt sina spår. Jag försöker ta hand om mig på bästa sätt, rör på mig i den mån jag orkar, försöker äta skapligt nyttigt och kostar på mig dyra massager för att hålla ihop och orka jobba min heltid.
Men jobba för flera, som inte finns, det är en omöjlighet, och en helt sanslös belastning för kroppen och psyket med den stressen som blir. Modet försvann den morgonen, tårarna kom.
Mina egna tre första semesterveckor var som bortblåsta, kändes som jag inga haft.
Arbetsglädjen är borta, kände mig deppig och utbränd. Inte en sån här sommar till. Jag orkar inte jobba för två längre.
Snälla politiker där ute, se oss på golvet och uppskatta oss för det arbete vi utför. Vi är proffs på att vårda efter alla våra år i sjukvården, ta tillvara på all vår erfarenhet. Ge oss luft i våra scheman så vi hinner prata färdigt med våra gamlingar.
Låt oss få vara kontaktpersoner på riktigt igen. Det finns liksom ingen ordning och ansvar längre med det här minutsystemet. Allt blir opersonlig, tråkigt och väldigt tröttsamt. Ge oss våra var-tredje-helg-scheman tillbaka, så även vi kan umgås med våra barn, män/kvinnor, vänner.
För får vi vila och umgås med våra nära och kära, göra något avkopplande roligt, så orkar vi ju desto mer. Ge oss "morötter" i form av hälsokontroller, upplyftande föreläsningar, bidrag till massage och motion och OB-tillägg värda namnet.
Förebygg i stället för att bryta ner. För det är ju så att vi älskar vårat jobb att ta hand om allas våra gamla. Utnyttja oss inte utan uppskatta oss för det i stället.
Jag är en som vill och har hoppet om att få arbetslusten tillbaka.
Vimmerby, äldreboende
Jag orkar inte en sån här sommar till
Svar till; "Klagar vi, så tillsätts bara fler chefer".Fick mig en välbehövlig långhelg i helgen som var, efter fyra riktigt kämpiga veckor andra perioden på jobbet, med en otrolig värme att jobba i och med redan trötta vikarier som hela tiden försov sig eller bara helt enkelt valde roligare saker att syssla med än att ta hand om våra gamlingar.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.