Nu när vi kommit in på 2000-talet, tycker jag att troféjakten på klövvilt borde upphöra omgående. Stora fina djur skjuts för hornen, både råbockar, älgtjurar, kron och dovvilt. Man kommer med i tidningar om man skjutit en fin älgtjur med fina horn, som duktig jägare, när man istället skulle vara med som varnande exempel.
Tänk så mäktigt det är, att som jägare, naturmänniska kunna gå ut i skog och mark, och en och annan gång få se dessa fina djur i livet och inte döda. Det tycker jag man borde kunna kräva i Sverige idag, villebråden är väl inte bara jägarnas egendom eller?
Att lodjur, varg och kanske någon björn borde få finnas i markerna, tycker jag också är självklart, dom har samma rätt att finnas som vi andra. Men många har blivit rovdjurshatare på grund av felaktig information. Rovdjurshatarna coh deras argument hörs och syns ofta mer, eftersom det skapar rubriker. Tänk om det gick att diskutera lugnt och sakligt allas åsikter, kanske mellan både jägare och allmänhet. Men det går oftast inte, utan att det blir hot och trakasserier och otrevligt.
Jag anser dessutom att det blivit "råare klimat" hos många jägare idag. Hur många gånger hör man inte att en jägare kastat iväg ett skott men inte träffat, för att kanske senare, kunnat hitta ett påskjutet och skadat djur. Jag vet, eftersom jag ganska ofta åker runt och hjälper till med eftersök.
Både harar, rådjur och framförallt rävar har nog blivit varse detta tyvärr. Det måste också upphöra, det är ju rent djurplågeri. Många anser sig stå över lagen, och lever efter egna lagar i skogen. Man hör en del säga, att "kommer det ett lodjur eller varg på mitt pass, så skjuter jag". Det är väl att ställa sig över lagen.
När jägare säger till personer som vistas i skog och mark, att "dom gör det på egen risk", är ytterligare en sådan sak. Vadå risk, det ska väl inte vara någon risk att vistas i skog och mark om jakten bedrivs på rätt sätt. Men många jägare tror dom har ensamrätt till naturen.
Jag uppmanar alla jägare, att sätta sig ner och fundera lite. Det är säkert många som behöver ändra lite på sitt sätt att bedriva jakt, och inställningen till djur och det ansvar man har, både till allmänheten, att inte orsaka något lidande hos djuren och vilka djur som skall få leva kvar i våra skogar. Vilka djur vill vi se i naturen?
Att titta i Svensk Jakttidning och där se alla stora fina djur ligga döda bredvid glada jägare, tycker jag är en hemsk syn många gånger. När man sedan läser att bland annat älgarna är så små i vår del av landet, så undrar man allt. Man skjuter ju dom stora bara för att kunna hänga upp ett horn på väggen, kanske få det bedömt och en liten medalj eventuellt. Är det 2000-talets jakt som ska se ut så?
Jag hoppas att alla naturälskare skall kunna vistas i naturen och få njuta av stora fina djur och kanske så småningom även kunna få se något av våra fina rovdjur i vilt tillstånd.
I dag kan man ju få se en och annan kungsörn och havsörn, det kunde man inte för 20 år sedan.
Man kan få höra berguvens hoande om man har tur någon vinternatt.
Bävern finns i några vattendrag, inte allt för avlägset.
Man kan hitta en utterkana i snön, och även få se utter om man har tur.
Tänk om vi dessutom kunde gå ut och få se pampiga råbockar, stora fina älgtjurar vandra runt. Vilken upplevelse.
Så visst har vi mycket spännande att upptäcka i vår natur. Och det kan bli bättre om vi gemensamt arbetar för det.
Jägare och naturälskare
Jägare måste tänka om
Efter att ha bedrivit jakt sedan 1960-talet, har jag sett förändringen som skett inom stora delar av jägarkåren. Till exempel att många idag klagar på att det finns för lite rådjur, samtidigt som man jagar hela januari månad och skjuter det man kan, även hondjur på vissa håll. Det kan ju inte fungera, men ändå fortsätter det. Man vill inte ha lodjur på markerna, för dom tar ju av rådjuren som dessa jägare vill ha, så därför skjuts det till om med olagligt lodjur lite varstans i landet.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.