I samma chatt efter programmet medges det att forskningen medvetet "valdes bort".
I stället fick vi se en välmående Janne Josefsson kila runt i bostadsområden och leta hungriga barn i trasiga skor.
Jag har sällan eller aldrig sett en så cynisk hantering av människor. Var har Josefsson sin värdighet, empati och eftertanke?
Vad var syftet med att zooma in den gravida kvinnans mage under intervjun där hon berättade om sitt liv som bidragstagare? Att hon skulle skämmas? Jag skäms för Janne Josefssons och hela produktionens agerande.
Uppdrag granskning vet mycket väl att siffrorna som Rädda Barnen baserar sina rapporter om barnfattigdom på ursprungligen kommer från SCB och deras undersökningar av ekonomisk utsatthet. Siffrorna bearbetas av Tapio Salonen som är professor i socialt arbete vid Malmö högskola. Den senaste rapporten visar att det finns 242 000 barn i Sverige idag som lever under tuffa ekonomiska och socialt utsatta förhållanden.
Jag vill gärna citera Fryshusets vd, Johan Oljeqvist, från en artikel han skrev i Svenska Dagbladet fredagen den 18 januari. "Inom Fryshusets verksamheter i Stockholm, Göteborg och Malmö, och genom många av de 200 ungdomsverksamheter som ingår i riksnätverket "Fryshusandan", möter vi ständigt hungriga barn, barn i 7-årsåldern som tar hand om sina föräldrar, 9-åringar som utvecklat avancerade strategier för att dölja att de bara kan äta sig mätta under skolluncher och barn för vilka fritidsaktiviteter är en utopi.
Vi möter tusentals av dessa barn. De har dessutom ofta andra svåra erfarenheter, till exempel i form av missbrukande eller psykiskt sjuka föräldrar eller andra närstående vuxna, våld, utbrändhet, sjudomar, handikapp - eller andra utmaningar som de flesta vuxna aldrig ens kommer i närheten av."
Ekonomisk och social utsatthet för barn ska sättas i förhållande till hur vi har det i Sverige. Vi ska hårdgranska sociala skillnader och klyftor i Sverige.
Det Janne Josefsson gjort är att undergräva två organisationer som gör sitt bästa. Jag välkomnar att Josefsson granskar även organisationer som Rädda Barnen och Majblomman. Men här handlade det om en kampanj som inte ens Rädda Barnen lät gå ut när de förstod hur detta kunde tolkas. Majblomman behöver få ordning på sitt budskap och sina siffror, det är sant. Men frågan jag ställer mig är: var det värt att smutskasta människor på det sätt som gjordes för att få fram det budskapet?
För mig är svaret glasklart. Janne Josefsson och Uppdrag granskning lyckades förlöjliga och förminska ett allvarligt problem. De som lider störst skada är som vanligt de med de minsta rösterna - barnen.
Annika Högberg,
Socialdemokraterna i Vimmerby
Janne Josefsson sjönk som en sten
Uppdrag gransknings program om Rädda Barnen och Majblommans arbete är något av det mest smaklösa jag sett. Jag vänder mig inte på något vis mot att organisationerna granskas jag vänder mig mot den otroligt märkliga vinkeln. Janne Josefsson uppger själv i en chatt efter programmet att han ville granska barnfattigdomen på ett seriöst sätt. Då undrar jag hur det kan komma sig att han helt struntar i den seriösa forskning som faktiskt finns på området? Passade forskningen inte in i programmet, tro?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.