Idag är sträckan inte bara oduglig utan ett skämt och skulle naturligtvis ha lagts ner på 1950-talet. Men järnvägsnostalgi och statusen av tt ha sin ort "rälsbunden" ville annat. Ovetandes för de flesta är att det inte finns några ekonomi eller miljöskäl till dieseldriven persontrafik utan den idag nästan obefintliga trafiken sanktioneras av politiska skäl och subventioneras av stat, landsting (via länstrafiken) och kommunerna längs banan.
Eftersom tågtrafiken stoppar upp landsvägstrafiken vid plankorsningar med inbromsning, tomgångskörning, spilltid och acceleration så finns ej heller vid godstrafik något att vinna av miljöskäl. Grundförutsättningen för låg dieselförbrukning på godståg är att tågen är mycket långa och rullar på en jämn vågrät bana.
På den amerikanska prärien körs dieseldrivna tåg med flera kilometers längd i låg fart och därmed låg förbrukning per gods, alltså ton/km.
Utbyggnad av riksväg 40 från Nässjö och vidare österut är enligt trafikverkets planer tänkt att starta år 2016. Fram till Eksjö går det säkert enligt tidsplan men sedan tillstöter problem pga. den onödiga järnvägen som löper parallelt med riksväg 40 och korsar densamma flera gånger.
Plankorsningar måste till stora kostnader byggas bort med broar och förbifarter kan svårligen byggas på flera platser, såsom Bruzaholm och Ingatorp, utan att använda befintlig banvall för vägbyggnad.
Eftersom statens vägverk och banverk, järnvägen, nu är sammanslaget till en enhet, Trafikverket, och då staten lider kronisk brist på pengar så yppar sig här en stor möjlighet att en vidare utbyggnad efter Eksjö mot Vimmerby fördröjs.
Ingen myndighetsperson med gemensamt ansvar för väg och järnväg lägger extra 100-tals miljoner på vägbyggnad för att kunna bevara en järnväg som skulle varit nedlagd för ett halvt sekel sedan och som sedan läggs ner efter att riksväg 40 givits behövlig standard till en extrakostnad av 100-tals miljoner.
Myndigheten Trafikverket väntar tills järnvägen är nedlagd.
På 1800-talet sammanband järnvägen landet, men järnvägar med nästan obefintlig trafik har spelat ut sin roll, däremot delar, splittrar järnvägens spår många orter tex. Eksjö.
De som önskar en snabb och säker riksväg 40 och som gärna byter färdsätt från en dieselrälsbuss som väger 100 ton, som har två omoderna lastbilsmotorer på 1500 hästkrafter och som förbrukar cirka 12 liter diesel per mil till en mycket mer energieffektivare landsvägsbuss som förbrukar 2,5 liter per mil uppmanas att hindra politiker till mer järnvägsromantik och bespara dem det snyftande som fördröjer en nedläggning och som ger Trafikverket goda skäl att fördröja utbyggnad av riksväg 40 Eksjö-Vimmerby.
För de som tror att stora ekonomiska värden går till spillo vid en nedläggning kan jag så som insatt i frågan säga att bansträckningen är som en falsk sedel, den är inte värd mer än pappret den är tryckt på, pappret är här marken den är byggd på.
Nässjö-Eksjö har visserligen en bättre banstandard än i övrigt men är mycket krokig med alla de problem det medför även om trafikunderlag fanns men nu finns som sagt inte detta trafikunderlag och kommer aldrig att finnas.
Lars Tingsvik
Järnvägsromantiker fördröjer vägutbyggnad
Järnvägen Nässjö-Hultsfred byggdes på 1800-talet med privatkapital och ingick i bansträckningen Nässjö Oskarshamns Järnväg, NOJ. Folkhumorn döpte snart om den till Nästan-Oduglig-Järnväg.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.