Nu är det dock så att kvalitet bland djur och växter bibehålles och förbättras av att den bästa avkomman får möjlighet att föra sina anlag vidare. Därom tvista icke de lärde!
Förr när älgkalvarna var fridlysta var detta inget problem. Det tillkom med det myckna kalvskjutandet. Det ligger i sakens natur att de välväxta kalvarna som inte bara är de mest eftertraktade utan även exponerar de bästa träffmöjligheterna blir de flesta offren och lämnar därmed vägen öppen för de mindre att öka sina anlag i beståndet . Det är därför ingen tillfällighet med låga vikter både bland kalvar och vuxna, då denna kvalitetsnedsättande trend pågått under åtskilliga årtionden. I hopp om att kunna ta tillfället i akt till att försöka odla stora hornkronor skyller Kalmar-modellen på att det är för lite gamla tjurar i stammen, vilket man säger sig vilja avhjälpa genom att spara tjurarna bland fjolårskalvarna och skjuta de äldre.
För att höja åldern bland de äldre tjurarna måste man givetvis underlätta deras fortlevnad och det sker bäst i Tuna Södra älgskötselområde som är nytt för året och består av jaktlag både från Oskarshamns, Vimmerbys och Västerviks kommuner. Här avfärdas helt Kalmar-modellens taggräkning och urskillningslösa kalvdödande.
Istället skall varje älgko såvida inga speciella omständigheter föreligger tryggt kunna föra en kalv genom vintern och därigenom lotsas merendelen av storkalvarna in i vuxenstammen vilket är en absolut nödvändighet i en seriös strävan för kvalitet i älgbeståndet. Detta medför då ökad avskjutning på de alltfler icke familjebundna vuxenälgarna med minskad risk för skadeskjutningar och lidande. Genom de olika jaktlagens kvoteringssamverkan upprätthålles en lämplig köns- och åldersfördelning varvid i motsats till Kalmar-modellen även ungtjurar fälls för att säkra fortlevnad för de äldre i tjurstammen.
Denna förvaltningsform som inte orättvist kan kallas Tuna-modellen då den nu under åtskilliga år garanterat ett livskraftigt älgbestånd i och omkring södra Tuna, är naturligtvis alldeles för okomplicerad för att passa hornkronestategerna inom Jägarförbundet som står bakom Kalmar-modellen och vars ambition de senaste åren gått ut på att övertyga jägarna om att ju fler kalvar de tar död på desto större är chansen för dem att skjuta en stor tjur med många taggar. Detta är naturligtvis inget annat än rent simsalabinpladder, då möjligheten till skott mot vuxenälgar obevekligen minskar i takt med den ökande kalvavskjutningen. Eftersom man nu med Kalmar-modellen permanentat den negativa avelstrenden får man för älgstammens skull hoppas att Tuna Södra älgskötselområde bara blir en av många uppstickare mot jägarförbundets taggräknarhysteri som aldrig lett till annat än konfliktbenägna och ledsamma jakter och utarmat älgbestånd.
Kurt Thorsell
Tuna
Kalmar-modellen avfärdas
I ett referat i denna tidning den 7 april från ett samrådsmöte om älg arrangerat av Vimmerby Jaktvårdskrets får man återigen en påminnelse om vilket kvalificerat strunt företrädare för den s k Kalmar-modellen åker omkring och sprider i länet, där man ogenerat falskeligen skryter om den lönsammaste älgförvaltningen med de minsta skogsskadorna, och för en fortsatt kvalitativ utveckling uppmanas jägarna att under höstens jakt ta död på så många kalvar som möjligt.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.