Desto mera nyktrade vi till när vi i fredags läste om de omfattande bebyggelseplanerna i Astrid Lindgrens barndomslandskap. Upp till 30 nya villor planeras bygga vid Mossjön. Naturligtvis undrade vi länge om vi som bara är gäster har rätt att yttra oss i det här sammanhanget. Men kanske är det just blicken utifrån som gör oss särskilt sensibla för sådana planer.
I vårt tätt bebyggda land Tyskland upplever vi titt som tätt att värdefulla natur- och kulturlandskap förstörs för alltid genom överilad och primärt vinstorienterad bebyggelse. Och även i Vimmerby, så kan man läsa i J. Forsell, J Erséus och M. Strömstedts nya bildband om Astrid Lindgren, lär det ha förekommits sådana fel. Astrid beklagade nedbränningen av deras gamla ladugård och hotade med att spöka för "kommungubbarna" när de planerade att bebygga Näs vackraste kohage.
Men som tur är, så finns det ju i Sverige, efter våra informationer, alltid en stor offentlig debatt kring nya byggnadsprojekt, där alla olika intresser, åsikter och behov yttras och iakttas.
Kanske är också Astrids röst bland de, så att hon slipper spöka denna gång också.
Det vi önskar oss är att de ansvariga inte bara rättar sig efter kortvariga ekonomiska vinster, utan också inser hur värdefullt och lönande detta obebyggda landskap är, inte minst för turismen. Det är nämligen här man verkligen kan ?möta? Astid Lindgren minst lika mycket som i Astrid Lindgrens Värld.
Näs-körens medlemmar
Kanske hör vi också Astrids röst
Under en två veckors körfritid på gården Näs har vi njutit mycket av det underbara kultur- och naturlandskapet omkring Mossjön. Vi har haft möjlighet att läsa mycket i Astrid Lindgrens samlade verk.Dessutom har vi strövat omkring till berättelsernas skådeplatser. Vi avslutade med ett litet framträdande i Pelarne kyrka. Genom allt detta började vi känna en intensiv förbindelse med detta speciella och sällsynta landskap. Man får nästan en känsla av att Astrid finns runt nästa träd och plockar bär.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.