Kära vänner i Sverige - och i Kisa

Det här är ett brev från en nysvensk, invandrare, utlänning eller vad ni vill kalla mig. För sju år sedan flyttade jag från helvetet med krig och fattigdom i Somalia.
Mitt första riktiga hem i friheten blev i Kisa, där jag möttes av varma och välkomnande människor som gjorde att jag kände mig trygg. Mina barn fick snart lekkamrater, började på dagis och skola. Även deras otrygghet byttes ut mot glädje.

Från läsekretsen2014-09-13 04:05
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När min man kom hit några år senare, tog även han Kisa till sitt hjärta. Efter allt hemskt som vi hade upplevt i Somalia, var vi äntligen tillsammans igen som en glad och lycklig familj. Vi kunde se framåt.

Barnen har rotat sig i den svenska myllan och känner sig som riktiga Kisabor. Men på senare tid har jag börjat höra att många här i Sverige inte längre vill ha oss här. Inte mig, inte min man, och inte heller mina barn. Det som verkar ligga i luften nu, är att vi tar era pengar, att ni blir fattigare och vi rikare.

I tider då klyftorna ökar mellan människor, känner många sig hotade av det främmande och väljer då att hitta ett enkelt svar. Vi invandrare undrar också hur det är möjligt i det rika och demokratiska Sverige att sitta hemma och göra ingenting.
Vi vill inget hellre än att arbeta och göra rätt för sig. Speciellt svårt har ungdomar och nyanlända att få arbete. Detta beror till stor del på en felaktig politik och en del märkliga lagar som gäller fördelning av de resurser som finns.

Jag tror därför att det är mycket viktigt, att ni får information om oss som kommer hit, så att inte er bild baseras på rykten och förutfattade meningar. Ömsesidig kunskap om varandra kan bygga broar mellan oss, som vi inte trodde kunde bli möjliga.
Vi nysvenskar känner att vi har fått så mycket här i Sverige, som vi aldrig kunde drömma om att få. Vi vill mer än gärna ge tillbaka dubbelt så mycket, bara vi får chansen.

Mina vänner, ni ser att jag använder orden "vi", "oss", "er", "ni". Jag var tvungen att använda dem för att förklara situationen för er. Mitt hopp är att vi tar ansvar för framtiden tillsammans. Att vi börjar här och nu att bekämpa "Vi och Dom-samhället"!

Anissa Mohammed Hassan,
Kisa
Rådgivare på statlig myndighet inom social hållbarhet
Länsstyrelsen

Läs mer om