Jag menar då inte att svenska media uppmärksammar kanske 1000 svenskar mer än 150.000 asiater, det må väl vara naturligt. Nej, det jag tänker på är en betydligt större katastrof, en katastrof som vecka efter vecka skördar ungefär lika många människoliv som gick till spillo på Indiska Oceanens stränder.
Det jag tänker på är att varje vecka dör omkring 150.000 barn av svält och undernäring i u-länderna, att varje vecka får 150.000 familjer ledsaga ett barn till graven. Och ingen reaktion i svenska tidningar, man kan tro att det uppfattas som tillhörande naturens ordning. Och det handlar ju dessutom mest bara om barn med en annan kulör i skinnet än den vi har.
I Indiska Oceanen var det en jordbävning som orsakade katastrofen och en jordbävning är inget som det gå att skylla på någon människa för att den inträffar, men att alla dessa barn vecka efter vecka, år efter år svälter ihjäl med allt det lidande för dem och deras omgivning som det innebär, det är förorsakat av andra människor. Det beror på den oerhört ojämlika fördelningen av jordens resurser där tillväxten för redan rika och övermätta sätts i första rummet långt före livsnödvändig mat för fattiga grupper.
Och för att döva samvetet ordnas med ett ynkligt u-landsbistånd. Den mest välbeställda femtedelen av jordens befolkning lägger beslag på mellan 80 och 90 procent av våra gemensamma resurser medan den fattigaste femtedelen får för sin del klara sig på ca 2 procent. Och med den fördelningen förslår inga biståndspengar när det gäller att förhindra hungerkatastroferna. Hör just i radion att statsministern är i Thailand och att han tänker höra sig för hos de Thailändska myndigheterna varför inga åtgärder vidtogs för att minska följderna av jordbävningen.
Det skulle vara mer motiverat att han såg sig om i västvärlden för att hitta orsaker och syndabockar. Vilka är det som vill bo billigt alldeles vid stranden - jo, västvärldens alla turister. Varför huggs de skyddande mangroveträsken ner - jo, för att västvärldens konsumenter skall få billiga jätteräkor. Det går att fortsätta den här uppräkningen, men det sagda får räcka.
Västvärldens ekonomer - med få undantag - säger att vi måste ha tillväxt, men jag undrar om vi inte redan passerat den gräns där tillväxten inte är lönsam längre, där kostnaderna för den ojämlika tillväxtens oredovisade konsekvenser i form av terror, miljöslitage, droger, flyktingströmmar och prostitution m.m. vida överstiger nyttan, en nytta som därtill bara är till glädje för en minoritet av jordens befolkning.
Det är inte rimligt att vi skall fortsätta på denna destruktiva väg.
Jan-Olov Bernhard
Miljöpartiet de Gröna
Katastrofen i ett större sammanhang
Det har nu gått så lång tid efter katastrofen i Indiska Oceanen att det kan vara dags att försöka sätta in den i ett något större sammanhang. Enligt alla högtidliga deklarationer är alla människor lika värda, men om man skall tyda den uppmärksamhet som ägnats åt verkningarna av den stora flodvågen förefaller det som om en del människor är mera lika värda än andra.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.