Dessa förutsättningar är exakt lika relevanta idag som när de beskrevs på ett målande sätt av Erik Wärnberg 1970 i Norra Kindaboken:

"Den upplysningskampanj som bedrivits om kommunen har resulterat i ett stort intresse för bosättning i Rimforsa både från Linköpingsbor och från dem som friställts inom jord-och skogsnäringarna. Arbete ha stått till buds i Linköping och antalet människor som bor i norra Kinda men som arbetar i Linköping ökar år från år... Den sedan fyra år färdigställda vägen, som förkortat restiden till Linköping till en halvtimma har gjort att Rimforsa idag ligger på ett lämpligt avstånd från staden och är en attraktiv bosättningsort. Samtidigt som en hygglig boendeservice kan bjudas, föreligger inget behov av fritidshus. Skogen kryper alldeles inpå och badplatsen vid den rena sjön Åsunden ligger mitt i samhället."

Sedan 1992 har befolkningen i Kinda stadigvarande minskat. Dessutom förändras befolkningsstrukturen med större andel äldre och färre yngre vuxna. Konsekvensen är att det blir svårare att upprätthålla välfärdstjänster. Alla kommuner vill ha en växande befolkning eftersom det utgör den enda hållbara grunden för välfärden. Under förra mandatperioden gjordes försök att vända skutan och satsa offensivt med investeringar som skulle öka attraktionen och vända befolkningsutvecklingen.

Det innebar också ett ökat fokus på Rimforsa eftersom det är där inflyttning främst kan förväntas. Det gjordes också en översyn av organisationen som slog fast att tiden med Anders Lind (14 år)som kommunchef och Anders Ljung (10 år) som kommunstyrelsens ordförande hade lett till ett starkt personalfokus och svagt brukarfokus i kommunen. Detta betyder att man prioriterat de som jobbar i kommunen istället för de som man är satt att tjäna som barnen i förskolan eller de som bor på äldreboenden. Efter senaste valet blev det ett nytt styre i Kinda med en majoritet av S, M och Kd. Nu börjar det bli dags att reflektera vart skutan är på väg.

Nu pratas det mindre om befolkningsutveckling och inga tecken finns på att man vill utnyttja de goda förutsättningarna Kinda har. Inget tydligt ledarskap eller politik framskymtar som kan bidra till att lösa kommunens viktigaste utmaningar.

Kinda har länets äldsta politiska företrädare och kvinnor saknas helt på de viktigaste politiska posterna. Inte nog med det - tjänstemännen fortsätter stärka sin position i politiken. Hans Måhagen (kommunstyrelsens ordförande), Risto Laine, Gösta Gustavsson, Jerker Carlsson och nu senast Anders Lind (kommunstyrelsen) verkar nu som politiker efter lång tid som tjänstemän.

Vad som helst verkar möjligt i Kinda. S går till val med sina "varannan damernas"- listor men sedan försvann kvinnorna. Vänsterns viktigaste profilfråga i Sverige de senaste åren har varit motståndet mot vinster i välfärden. Trots det är V: s ledande företrädare i Kinda, Anders Lind, ledare för ett företag, Polstjärnan, som personifierar "vinster i välfärden". En del av verksamheten drivs dessutom i Kinda kommun. M framhärdar att kommunen ska äga och förvalta skog som en slags förmögenhetsförvaltning.

I C lämnar hälften av alla företrädare politiken efter att man misslyckats med ett generationsbyte. Kvar sitter Anders Ljung som efter 10 år som kommunstyrelsens ordförande demonstrerat att han inte är intresserad av eller kapabel till att utveckla Kinda. Det kan inte vara lätt att komma in som ny tjänsteman och verka i dessa strukturer när ingenting är som man förväntar sig.

Jag vill uppmana ledande politiker och tjänstemän att återvända till organisationsöversynen från 2012 och fortsätta arbeta med de problem med organisationskulturen som identifierades där. Ta befolkningsfrågan på allvar och driv en politik som ökar attraktionen genom goda kärnverksamheter, kostnadseffektiva investeringar, aktiv planering, bostadspolitik och marknadsföring. Om inte detta sker kommer inte Kinda i längden att vara fantastiskt att leva i.

Mats Eklund, Rimforsa