En stor eloge till de sjuksköterskor som i handling visat hur situation ser ut för dem som skall utföra det verkliga arbetet. Sköterskorna är bara en yrkeskategori som ingen lyssnar på.
Alla undersköterskor som varje dag rusar mellan vårdtagarna med en bunt papper innehållande dagens beting och hoppas att ingen ska spräcka schemat genom att bli sjuk eller ledsen.
I stort sett varje minut på dagen är schemalagd och valfrihet att förgylla någon gammals vardag spontant finns inte. Infaller t.ex. utevistelsen en regnig dag är det oftast kört till nästa vecka. Som gammal ska du stiga upp på morgonen, äta, duscha, gå på toaletten, lägga dig och vila, vistas ute, gå till sängs på kvällen etc. enligt ett för dagen bestämt schema.
Avviker du från detta blir det problem för personalen. Detta är också den verklighet personalen lever under, vilket skapar oerhörd stress och frustration. Man har ständigt press på sig av tidsschemat. Dessutom har man en yrkesstolthet som säger att schemalägga människors basala behov är inte värdigt.
Protesterar man anses man precis som sjuksköterskorna i artikeln som gnällig. Man får rådet att prioritera. Man rekommenderas till och med att söka annat jobb om det inte passar. Man ska vara lojal med kommunens policy. Man får också veta att man förmodligen tjänar för mycket eftersom man har råd att lägga in om semester ibland på helgerna!
Politiker, tjänstemän och chefer lär er lyssna på personalen på golvet innan ni genomför alla "reformer" som oftast visar sig bli dyrare än beräknat. Ta reda på varför folk stannar hemma. Ingen personal sjukskriver sig förrän man verkligen nått gränsen för vad man klarar psykiskt eller fysiskt.
Man förlorar alldeles för mycket som låginkomsttagare. Bry er om personalen och ta klagomål på allvar. Ge omsorgspersonalen tillräckligt med resurser för att gå tillbaka till var tredje helg samt i övrigt vettiga arbetsförhållande med inflytande över det arbete de faktiskt är specialister på.
Låt barngrupperna inom barnomsorgen ha en rimlig storlek så personalen hinner att se varje barn. Var rädd om våra duktiga vikarier som ställer upp alla obekväma tider. Sluta inte ringa dem när de närmar sig att bli LAS-ade. Lita på att varje medarbetare i varje situation gör sitt allra bästa.
Inför regelbundna hälsokontroller och ge tillbaka friskvårdspengen. Dessa åtgärder kommer att öka trivsel och engagemang hos personalen. På sikt kommer detta att minska kostnaderna samt även medföra att ungdomar vågar satsar på kommunala jobb. Som det ser ut idag, vilket har blivit tydligt under årets sommarsemester, är vårdjobben något man i många fall väljer om man inte fått något annat sommarjobb. En skrämmande utveckling, eller hur?
Fattas det ändå medel. Spara in på alla meningslösa kortsiktiga projekt, alla lokalbyten och omflyttningar av personal. Minska ner mötestider och se till att chefer och tjänstemän får lika höga prestationskrav som personalen på golvet. Förresten var tog kontaktpolitikerna vägen som tidigare kom ut på arbetsplatserna och kollade läget?
Tappad arbetsglädje
"Klagar vi, så tillsätts bara fler chefer"
Politiker och tjänstemän i Vimmerby kommun har länge nog valt att inte lyssna på personalen på golvet. Vi som utför det praktiska arbetet med våra barn, gamla och sjuka. Vi har länge nog behandlats som "mindre vetande". Det enda som är viktigt i dagens Vimmerby är fasaden utåt som visas upp för turisterna. När vi arbetare klagar på missförhållanden i vår arbetsmiljö väljer man att satsa på fler chefer eller något datorprogram som ska ytterligare krympa medarbetarnas inflytande.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.