Klimatfrågan en ödesfråga för oss alla

Efter de båda klimatskeptikernas insändare i denna tidning måste jag som engagerad i klimatkampen betona en annan sans än den som menas i deras artikel.

Allan Karlsson. Foto: Arkiv

Allan Karlsson. Foto: Arkiv

Foto:

Från läsekretsen2015-11-24 14:32
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.


Den helt dominerande mängden oberoende och seriösa klimatforskare i dag, siffran 97 procent hörs ofta i debatten, världen över, är eniga om att vi måste minska utsläppen av växthusgaserna fram för allt koldioxid och metan till atmosfären för att inte klimatförändringen skall bli ödesdiger för människor i stora delar av världens länder.

När vi talar om att hålla oss inom gränsen två grader Celcius är det tillåten medeltemperaturshöjning för hela jordklotet. I Sverige kommer vi att få en höjning som enligt senaste beräkningar kan komma att ligga mellan 5 och 9 grader.

Översvämningar kommer då med höjda vattennivåer att lägga låglänta kust- och jordbruksområden i Skåne och Mälardalen under vatten.

Skid- och skridskoåkning kommer utan konstsnö och konstfrusen is vara en omöjlighet i hela södra Sverige. Ingen skall förneka klimatfrågans komplexitet. Naturliga variationer finns men när variationerna närmar sig 2-4 procent kan man inte bortse från människans påverkan.

Jag tänker inte bemöta allt som skrivs i artikeln men måste bestämt motsätta mig deras angrepp på den "gröna" politiken.

Vi kan inte längre fortsätta att som strutsen, gömma huvudet i sanden, och bara utan begränsning fortsätta att släppa ut växthusgaser. Målet måste vara att med olika åtgärder och klimatvänligare teknik , ibland behövs också styrmedel, göra allt vi kan för att dämpa höjningen av jordens medeltemperatur till max två grader Celcius.

Vi har redan i dag uppnått en höjning på en grad, fortsätter vi i samma takt kommer vi inte att klara att hålla oss inom vårt klimatmål. Det är ohållbart.

Att anklaga den "gröna" klimatkampen för att under FN:s beskydd vilja införa en planekonomi liknande Sovjetunionens är sannerligen omdömeslöst och sanslöst. Det handlar om att rädda miljontals människor, som bor i kustnära och låglänta områden liksom i torkutsatta regioner över hela jordklotet, från översvämningar och torkkatastrofer.

Vi klarar inte detta utan gemensamma krafter och en politik som gynnar teknik och hushållning med de ändliga resurser vi har. För detta krävs det demokrati och allas medverkan. Det kan man inte uppnå med en renodlad diktatur.

Klimatskeptikerna för ett resonemang, som strider mot 97 procent av klimatforskarnas vetenskapligt utförda forskning.
När det gäller SVT:s rapportering finns det inte heller någon grund för klimatskeptikernas resonemang. Jag tycker tvärtom att klimatfrågan liksom i många andra massmedia fått, med tanke på dess betydelse, anmärkningsvärt lite uppmärksamhet. Alla har svårt att ta till sig klimatfrågan.

Det känns som att den ligger långt bort i tiden och man tänker att den kommer inte att beröra oss. I SVT:s senaste partiledardebatt kom miljöfrågorna i slutet av debatten och handlade mest om hur den kommande bensin och dieselskatten drabbar de som bor i glesbygden och dem som måste använda bilen till och från arbetet.

Min uppfattning är att SVT:s engagemang för klimatet länge har varit ganska lamt, har blivit bättre först den senaste tiden när vi kommit närmare Parismötet. Ett häpnadsväckande påstående är att ismassorna i Arktis och Antarktis i stort sett håller sig inom de normala variationerna.

Vi som någorlunda har följt med vad klimatforskarna har larmat om, vet att det är just de sjunkande glaciärerna som tillhör det mest oroande tecknet på vad som är på gång.

Smälter isen ytterligare vid polerna kommer havsnivåerna att stiga till en nivå som hotar många kust och låglandsområden på hela jordklotet. Vi har en ökad befolkningstillväxt men att öka utsläppen av koldioxid i atmosfären för att öka fotosyntesen och på så sätt kunna få större skördar, som kan föda flera människor, är en mycket märklig vetenskapligt ogrundad och outforskad metod, som skulle skapa ännu större problem för de fattiga i världen.

Skall stora områden av jordklotet dränkas eller bli öken och alla drabbade människor fly till de länder som drabbats mindre av växthusgaseffekten?

Vilken cynism och tala om flyktingströmmar i framtiden. Vi måste få ner växthusgaserna. I stället kan vi med ökad hjälp med ny teknik till de fattiga länderna bidra till att de kan hoppa över vår period av fossilberoende. De kan då skapa en framtid med energi från rena källor som sol, vind och vatten och ges möjlighet att bo kvar och skapa välstånd i sitt eget land.

Naomi Klein, författare till boken "Det här förändrar allting", just nu utkommen på svenska, är i dagarna på besök i vårt land, säger att - "den globala uppvärmningen år en faktor som lägger sig som ett filter ovanpå saker som bristande demokrati, rasism och ojämlikhet" - och USA:s vicepresident John Kerry liknar klimatförändringarna vid massförstörelsevapen.

Låt oss lyssna mer på vad dessa kloka personer har att säga och på den seriösa obundna klimatforskningen än på klimatskeptikernas högljudda och dåligt vetenskapligt förankrade påståenden. Måtte Parismötet inte bli ytterligare ett misslyckande. Tiden börjar rinna ut.

Snart kan det vara för sent att kunna göra något. Det är ett gemensamt arbete av oss alla, ingen kan slå sig för bröstet och säga att jag har redan gjort mitt.

Trots allt det dystra och svåra vi just nu ser och upplever i vår del av världen , måste vi se framåt och tro på människans vilja och förmåga att lösa klimatfrågan- en rättvise och ödesfråga för hela mänskligheten.

Allan Karlsson
Pensionär boende i Storebro

Läs mer om