Efter att ha provat, vet vi nu att det är en omöjlighet, då funktionshindret förvärras av svängandet och skumpandet på tåget.
Sviterna av den resan sitter fortfarande i tre månader efter, och det vet KLT om ändå tycker de att personen ska åka tåg. Det värsta måste vara känslan av inte bli trodd eller lyssnad på. Kunde man åka tåg så skulle man ju givetvis det. Det säger ju sig självt.
Detta har nu resulterat i att personen har allvarliga planer på att lämna denna kommun efter 40 år och står på kö till lägenhet på orten där släktingarna bor. Det betyder att Vimmerby kommun mister en invånare och vi tre personliga assistenter förlorar vårt jobb. Detta på grund av KLT:s behandlande.
Innan KLT tog över besluten om riksfärdstjänst med specialfordon kände sig inte personen nedvärderad och ifrågasatt, utan fick leva ett så normalt liv som möjligt trots sitt funktionshinder. Det känns som att det börjar bli läge för Uppdrag granskning eller Kalla fakta. Får det verkligen gå till så här?
Har vi inte alla samma rätt till ett drägligt liv? Och detta är säkert inte det enda fallet som skulle behöva granskas.
Personliga assistener som vill behålla sina jobb
KLT, nu får det vara nog
Hur mycket får man trycka ner, kränka en person. Hur kan man neka en person att få åka 12 mil med riksfärdstjänst i specialfordon, för att träffa släkten i tre timmar. Kalmar Länstrafik, KLT anser att personen kan åka tåg.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.