Insändare: Kommentar till Mae Isaksson

I Finland har vi Sika-hjorten som startade med jag tror det var tre individer. Vargflocken på Isle Royale har aldrig besvärats av genproblem trots att det var ett mindre antal ursprungsindivider än den svensk-norska stammen. Så länge stammen ökar och den sprider sig visar det att det naturliga urvalet fungerar och att det finns tillräckligt mycket variation.
Som vargförespråkare med en stor global följeskara borde ni egentligen välkomna vår isolerade stam. Den kan nämligen bevisa om det är möjligt för vargen att hitta små nischer bland starkt bebyggda trakter. För du kan aldrig knyta samman spridda däggdjurspopulationer nere på kontinenten eftersom deras naturliga migreringsvägar är längs floddalar. Platser med stark mänsklig aktivitet.
Sen vad gäller Fjällmistra visar den bara att ger man dumma frågor får man dumma svar. Allvarligare är åsikten att en majoritet kan bestämma att en minoritet skall betala för majoritetens önskningar.
Detta är en avart av demokrati som starkt påminner om det gamla kommunistiska systemet där individen alltid måste rätta sig efter de styrandes tolkning av vad majoriteten önskade.
Ge kompensation till dem som förlorar livskvalité och ekonomi så kan vi ta upp en allvarlig diskussion.
Det vore bra mycket bättre än den ensidiga öststatstyp av propaganda parat med straffsatser som gör människolivets värde till en bråkdel av vargens som bedrivs från statens sida. Hur har vår natur överlevt utan vargen i 100 år?
Vilka ekologiska förbättringar och vilken ökad biologisk mångfald har vi fått i vargreviren? Kan du ge mig ett bevis som styrker ditt påstående?
Jag har bara sett motsatsen under de sex åren jag levt med närmare hälften av vår vargstam inom 10 mils omkrets.

Calle Seleborg
Folkaktionen ny Rovdjurspolitik