Kommentar till Östling

Vänsterpartisten Jan Östling hänvisar i sin insändare till åsikter framförda i denna tidning. Jag drar slutsatsen att det är mina åsikter på ledarplats i just alkoholfrågan, Östling avser.
En sak måste jag omedelbart dementera, och det är att alla som inte tycker som jag är otillräkneliga. Tvärtom lyssnar jag intresserat på alla som har åsikter i alkoholfrågan, och eftersom den tillhör ett att vårt samhälles största gissel, hyser jag stor respekt för allas engagemang.

Från läsekretsen2005-10-10 06:43
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Därmed icke sagt att jag alltid håller med. Däremot tvingas jag hålla med Östling när han drar slutsatsen att jag menar att vissa vägrar se den verklighet "som andra ser", läs Wesik. Jomen så är det, Östling. Jag ser tydligen grejer som du inte ser.
För det första Östling, så har jag för vana att se mig omkring mycket noga, och för det andra lyssnar jag intresserat när folk talar. Ibland råkar jag höra saker över axeln, ibland lägger jag mig i ett samtal och ibland läser jag olika grejer.
Statistik, däremot, undviker jag oftast som källa. Om man som Östling använder statistiska uppgifter som grund för ett ställningstagande, innebär det ju att man samtidigt erkänner att man har fel, i det fall de statistiska uppgifternaplötslig förändras.
Om vi, som exempel, skulle acceptera att det inte finns någon anledning att sänka alkoholskatten eftersom införseln minskat, innebär det att Östling under de tio senaste åren haft kapitalt fel, eftersom införseln under dessa år bevisligen ökat.
En sådan vindflöjelpolitik ställer inte jag upp på, tillfälliga upp- och nedgångar finns det ingen anledning att bygga en framtid på. Skulle vi sedan ytterligare följa Östlings resonemang in absurdum så borde ju rimligtvis skattesatsen i Sverige, inte hållas kvar på nuvarande nivå utan istället höjas kraftigt. På så sätt skulle vi ju, om Östling har rätt, få ner supandet i Sverige rejält. Och det vore ju finfint.
Två hundringar för en flaska rött är väl en ringa uppoffring i solidaritet med alkoholdjävulens offer? Eller tre hundringar?
Jag vill också kommentera Jan Östlings stolta devis; "vänsterpartiets envetna kamp mot billig sprit på systemet, har slutligen burit frukt". Jag kan inte förstå hur Östling vågar sätta hela vänsterpartiets alkoholpolitik på spel, på någon enskild månads luddig beräkning på införselmängder. Det verkar tunt i överkant. Dessutom vet jag att det även inom hans parti råder delade meningar om just alkoholskatten, och dessutom av medlemmar av partitoppen.
Jag gläds över Östlings sympati för Åbro. Frågan är dock om alla hundratals bryggerianställda på Vimmerbyföretaget gläds över Östling och hans partis alkoholpolitik. Utan att veta säkert, skulle jag tro att de istället suckar tungt. Och jag håller med, Sveriges långvariga kamp mot alkoholen håller inte längre. Vi måste prova något nytt.
Glöm inte heller att alkoholen i sina olika former, är för de allra, allra flesta inget problem. För de flesta är alkoholen bara ytterligare en njutning i tillvaron.
Detta styrks inte minst av statistik från SORAD, ännu nyare än den Östling hänvisar till, som visar att den nedåtgående trenden av införsel redan brutits. Aldrig någonsin har det släpats hem lika mycket vin som i augusti i år. Och ölet, ja, det är nästan uppe i rekordnivå igen. De resande bar hem 8 380 000 liter öl bara under augusti. Det är lika mycket som en sju kilometer lång rad av packade drickabilar.
Statistiken bygger på att forskare har intervjuat resande som fått svara på hur ofta de reser och hur mycket de tagit med sig.
Värdelös statistik - jag bara undrar hur mycket alla tusentals smugglare, de som kör lastbilar, släpvagnar och täckta skåpbilar, svarade forskarna att de tog in...

Alf Wesik
Vimmerby Tidning

Fakta

Läs också:

Läs mer om