Det är så sant som det är sagt. Vid folkomröstningen om inträdet i EU fick ja-sidan hundratals miljoner kronor mera i kampanjpengar än nej-sidan. Vid folkomröstningen om Euron satsade Svenskt Näringsliv ungefär en halv miljard kronor på sin ja-kampanj. De politiska och de ekonomiska lobbygrupperna har alltså möjlighet att manipulera folkomröstningarna med ekonomiska medel.
Exempel på bra folkomröstningar anser Holgersson att frågan om Sveriges inträde i EU var.
Där fick den politiska eliten det svar de ville ha. Det blev ett ja. Han nämner inte folkomröstningen om Euron, som en bra omröstning. Där blev det ett nej.
Jag håller med Holgersson, när han skriver:"...makten utgår från folket genom att vi väljer representanter till kommun, landsting, riksdag och EU-parlament.". Så långt är vi överens, men mandatet gäller bara under fyra år. Före varje val har vi genom kampanjbroschyrer, radio- och TV-debatter fått veta hur de olika partierna kommer att agera under de kommande fyra åren, vilka frågor de kommer att föra fram och vilka beslut de tänker fatta i för oss viktiga angelägenheter. När vi har tagit ställning till allt detta, då går vi till val och ger därmed de valda politikerna mandat att genomföra allt de har lovat oss. Vid föregående val var inte frågan om den nya EU-konstitutionen aktuell, alltså har inte svenska folket givit riksdagen mandat att på egen hand fatta beslut i denna viktiga fråga. Antingen skall frågan avgöras först efter nästa val, eller också skall det genomföras en folkomröstning.
Gunnar Lith
Kommentarer till diskussionen Brodd-Holgersson
Angående folkomröstningar skriver Tomas Holgersson följande: "Att det kloka folket skulle vara bäst skickade att fatta beslut i svåra frågor är tyvärr en vanföreställning." Så tycker alltså en av oss vald politiker om oss väljare. Vidare skriver han om riskerna med folkomröstningar att: "...resursstarka lobbygrupper får stor makt...".
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.