De lärare som undervisar på högstadiet har det tuffast. Det kan vara både 35-40 elever. Många av de här eleverna behöver hjälp. Men tiden räcker inte till. Det är inte ovanligt att längst bak sitter grabbar med munkjacka eller toppluva pratandes i mobiltelefon. En del lärare får också stryk. Det är inte alls omöjligt att de här lärarna måste sjukskriva sig.
Det är också tungt att jobba inom hemtjänsten. Det är inte alls ovanligt att man får se en personal med en bärkasse i varje hand gå upp till en vårdtagare som bor på tredje eller fjärde våningen där det saknas hiss. För att inte tala om mattorna som ska piskas då och då. Hemtjänsten får också följa med vårdtagarna till fotvård, frissan eller till mataffären. Sedan måste de passa tiden, för flera vårdtagare behöver hjälp. Det är inte alls ovanligt att en personal besöker vårdtagare både sex och sju gånger. Naturligtvis tar kroppen stryk. Tiden att prata med de här människorna finns inte.
De som jobbar inom äldreomsorgen har det också tufft. Det finns vårdtagare som man måste vända på, så att de inte får liggsår. De måste också få hjälp att gå på toaletten. Sedan måste en del matas. Det är inte ovanligt att de mest vårdkrävande får sin nattmedicin vid femtiden på eftermiddagen. Många av de här människorna vill ut i parken, men tiden finns inte.
De som tycker att vårdpersonalen har det så bra, har inte jobbat inom omsorgen själva.
Jan Germundsson,
Kisa
Kommunanställda sliter ut sig
Alla yrken har både fördelar och nackdelar. En del yrken är fysiskt jobbiga och en del psykiskt. De som jobbar inom barnomsorgen har båda de här nackdelarna. Det kan vara en barnsköterska och en förskollärare, som håller reda på 20 barn. De har ett stort ansvar att hålla reda på alla. När de här barnen blir äldre och börjar småskolan och mellanstadiet ökar den psykiska pressen på lärarna.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.