Viktigaste förutsättningen för att vi nått dit är att arbetsmarknadens parter tagit ett stort ansvar för lönebildningen och kommit överens om löneökningsavtal på 2 till 2,5 procent per år. Detta har varit möjligt tack vare en låg inflation som ändå gett utrymme för ökade reallöner trots låga avtalsnivåer.
Men i Vimmerby kommer alla skattebetalare nu att bli fattigare då inflation, skatte- och avgiftshöjningar kommer att äta upp lönehöjningarna med råge.
Signalen som detta ger till vår omvärld, som vi vill göra oss attraktiva för, är att det är kris i Vimmerby kommun. Men frågan är om det är kris i Vimmerby kommun eller kris i ledningen av Vimmerby kommun, som jag uppfattar helt tappat förmågan att prioritera till förmån för det som är kärnverksamheterna och som vi skattebetalare förväntar oss skall fungera nämligen vården, skolan och omsorgen.
Vimmerby kommunledning har ju de senaste åren gjort stora satsningar som kostat mycket pengar och som vi skattebetalare skall se som offensiva enligt kommunledningen. Är det effekten av dessa vi nu ser, så måste betyget bli att man misslyckats.
Björn Ståhlberg
Kris i kommunen, eller ledningen?
Så har då även Vimmerby kommun fått sälla sig till skaran som kan betecknas som kriskommuner. Alla skatter måste höjas, samma gäller de kommunala avgifterna. Detta är förödande i ett samhälle som äntligen anpassat sig till en låg inflation i nivå med våra viktigaste konkurrentländer när det gäller och varu- och tjänsteproduktion.
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.