Krisen i skolan

Allt för ofta de senaste åren har det hörts nödrop från lärare och rektorer över den frustration som de upplever i skolan. Ungdomarnas respekt för samhället brister och kunskapsnivån har försämrats - och det är riktigt och inget som vi ska blunda för.

Från läsekretsen2007-02-22 07:57
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Samhället ser inte längre ut som det gjorde senast det var tillåtet för lärarna att använda pekpinnen till annat än att peka med. Därför fungerar det inte att enbart införa hårdare regler som straffar de elever som spårar ur.
Invandringen och omflyttning har ökat. Familjebilden har förändrats. Undervisningen har förändrats. Mediesamhället har fått en väldigt mycket större roll som normgivare - inte alltid med lyckade normer. Föräldrarna arbetar i högre grad och finns inte som en trygg bas i hemmet, utan barnen får klara sig själva.
Allt detta har bidragit till att föräldrarna inte alltid orkar och hinner med att vara föräldrar. Skolan har i stället fått ta över delar av föräldrarollen - utan att får tillräckliga resurser för detta ansvar.
Lärarkåren ägnar en väldigt stor del av tiden i klassrummet till att diskutera normer med elever och utreda det som hänt på rasterna. Och när eleverna gått hem handlar det om att författa åtgärdsprogram, ringa föräldrar och sitta på elevvårdskonferenser.
Eleverna och lärarna mår allt sämre. Eleverna och lärarna är frustrerade. Det hela går ut över elevernas lärande som försämras. Resultatet syns i tidningarna i form av larmrapporter om låga kunskapsnivåer och kränkningar.
Politikerna ser att det inte fungerar i skolan och tror att hårdare regler ska lösa bekymret. Men mer fel kan det inte bli. Det som behövs är mer personal och resurser. Skolan måste också förberedas för att kunna ta över de uppgifter som föräldrarna inte kan eller hinner med. Det kan handla om att servera frukost och att hjälpa till med läxläsningen.
Vi har inte råd att låta den här generationen förlora. Det kommer i så fall att bli väldigt dyrt med arbetslöshet, socialbidrag, kriminalitet, missbruk och uteblivna skatteintäkter. Det är en mycket ond cirkel som måste brytas nu! Ju längre vi väntar desto dyrare blir det!

Tomas Jonsson, v
Ledamot i Barn-
och utbildningsnämnden
Mönsterås

Läs mer om